Ätstörningar orsakas av en kombination av många faktorer. Ärftliga faktorer, familj, relationer, samhälle, biologi och ungdomars utveckling kan bidra till utvecklingen av en avvikande självbild och leda till ett stört ätbeteende. Om ett barn eller en ung person plötsligt och kraftigt går ner i vikt utan att ha några symtom bör man alltid överväga om det rör sig om en ätstörning.
| Symtom | Symtomen på ätstörningar utvecklas långsamt. Symtomen börjar vanligtvis med en iver att äta hälsosamt och motionera mera, vilket senare leder till ångest och självförebråelser i matsituationer. Den mest kända ätstörningen, anorexi, kännetecknas av undvikande och ransonering, följt av viktnedgång och hög fysisk aktivitet. Ångest i matsituationer och rädsla för att gå upp i vikt är vanliga symtom. Vid bulimi, dvs. en hetsätningsstörning, är huvudsymtomet återkommande hetsätningsepisoder, följt av kräkningar eller användning av laxermedel. Dessutom kan den drabbade försöka påverka sitt hetsätande genom fasta eller mycket motion. Störningar i hormonproduktionen är vanliga vid allvarliga ätstörningar. En försenad eller avstannad pubertetsutveckling och försämrad skelettmognad och -utveckling är vanliga på grund av undernäring. |
| Diagnostisering | Ett avvikande ätbeteende och viktförändringar identifieras. Andra sjukdomar som leder till undernäring eller psykiska problem måste uteslutas. Diagnosen ställs av ett tvärvetenskapligt psykiatriskt och pediatriskt team. Andra tillstånd som leder till undernäring eller psykiska problem utesluts, och symtom och fynd som är typiska för en ätstörning identifieras. Ätstörningar är förknippade med en ökad risk för negativa effekter av långvarig svår undernäring. Utvecklingsstörningar i puberteten och osteoporos är de vanligaste. Dessa övervakas och diagnostiseras på en barnläkarmottagning. |
| Behandling | Om symtomen på en ätstörning upptäcks tidigt minskar ofta behovet av behandling utan en långvarig form av sjukdomen som lätt blir kronisk. Det kan vara nödvändigt med en multidisciplinär psykiatrisk och somatisk vård i kombination med intensiv näringsterapi i öppenvården och slutenvård dygnet runt för de allvarligaste formerna av ätstörningar. Ett tillräckligt intag av D-vitamin och kalcium måste säkerställas. |
| Egenvård och kamratstöd | Egenvård i kombination med psykiatrisk vård är centralt i att hantera symtom på ätstörningar och förbättra sjukdomsinsikten. Det är viktigt att noggrant följa behandlingsanvisningarna och de tillsammans fastställda målen. Kamratstöd erbjuds till exempel av Ätstörningsförbundet SYLI. |