Cp-syndromet är alltid förknippat med en avvikelse i muskelspänst, dvs. muskeltonus. Förhöjd muskelspänning kallas spasticitet. Spastiska cp-skador är de vanligaste och står för 85–90 procent av alla cp-syndrom. Spasticitet beror på en skada i den övre rörelsenerven i det centrala nervsystemet, varmed den bromsande kraften är bristfällig. Undertyperna av spastiskt cp-syndrom är hemiplegi, diplegi och tetraplegi.
Hemiplegi
Hemiplegins andel av alla cp-skador är nästan 40 procent. Vid hemiplegi är muskelspänningen, dvs. muskeltonus, på antingen vänster eller höger sida av kroppen förhöjd, vilket gör att musklerna på den drabbade sidan inte fungerar normalt. Kroppens andra halva fungerar nästan eller helt normalt.
Diplegi
Vid diplegi är den ökade muskelspänningen och rörelsesvårigheterna koncentrerade till de båda nedre extremiteterna. Det finns dock ofta olika grader av problem i de övre extremiteternas funktion.
Tetraplegi
Vid tetraplegi är båda övre extremiteternas funktion minst lika svår som de nedre extremiteternas – alla kroppens delar är skadade. I den spastiska formen är muskelspänningen förhöjd. I den dystoniska formen varierar muskelspänningen.
Atetos och ataxi
Atetos och ataxi är sällsynta former av cp-skador.
Atetos betyder låg muskelspänning. Vid atetos förekommer det kontinuerligt små eller stora oavsiktliga muskelrörelser, särskilt i ansiktet och händerna. Det är svårt att hålla kroppsställningen stabil. Vanligtvis är atetos också förknippad med koordinationssvårigheter. Atetos kan uppträda självständigt eller som ett ytterligare symtom på en spastisk cp-skada.
Ataxi är en motorisk störning där musklerna inte kan kontrolleras viljestyrt. Ataxi är ofta förknippad med balanssvårigheter och svårigheter att rikta rörelser. Å andra sidan kan det också förekomma skakningar och muskelsvaghet i extremiteterna. Rörelserna är trevande. Ataxi orsakas av skador eller utvecklingsstörningar i lilla hjärnan.