Ofta görs en ultraljudsundersökning först, eftersom den är lätt att utföra även på hälsocentraler. Om ultraljudsundersökningen visar oroväckande egenskaper hos tumören (t.ex. en blodig tumör och onormal struktur), görs ytterligare undersökningar på ett universitetssjukhus.
På sjukhuset görs magnetundersökningar av extremitetstumörer samt en datortomografi av åtminstone lungorna, men oftast hela kroppen, för att utreda spridningen.
Efter dessa undersökningar bedöms sannolikheten för en cancertumör. I de flesta fall tas biopsin först på vårdenheten, eftersom en felaktigt utformad biopsi kan leda till att den planerade operationen utvidgas. Biopsistället ska alltid avlägsnas under operationen.
Patologen kontrollerar provet och ställer en diagnos. Ofta behövs genetiska tester av tumören, eftersom vissa sarkom har en karakteristisk genetisk defekt som bekräftar diagnosen.
| Ultraljudsundersökning |
 Ultraljudsundersökning kan till exempel användas för att undersöka organ i bukhålan eller tumörer i extremiteterna. Undersökningen kan visa om de inre organen är strukturellt normala och hurdan struktur konstaterade knölar har. Ultraljudsapparaten skickar mycket snabba ljudvågor till målet och mäter ekot som reflekteras tillbaka. Ekot används för att skapa en bild. Ultraljudsundersökningen görs på röntgenavdelningen och tar vanligtvis 5–20 minuter. För det mesta kräver undersökningen inga förberedelser, men för bukundersökningar måste man ibland fasta. Skötaren ger exakta anvisningar för förberedelserna på förhand. Under ultraljudsundersökningen ligger du på undersökningsbordet. Röntgenläkaren eller -skötaren applicerar först lite gel på det område av huden som ska undersökas och för sedan ultraljudssonden över hudytan. Undersökningen är helt smärtfri och görs utan strålning. Du kan gå hem direkt efter undersökningen. Vid sarkom tas ofta en biopsi med hjälp av ultraljudsstyrning. |
| Datortomografi |
 Vid datortomografi eller DT-röntgen används röntgenstrålar för att ta en serie tunna tvärsnittsbilder av din kropp. En dator används för att skapa en sammanhängande tredimensionell bild av utklippen. Med hjälp av DT-bilden kan radiologen se detaljer av kroppen och organen. DT-röntgen görs på röntgenavdelningen och tar cirka 15–45 minuter, beroende på hur mycket av din kropp som ska röntgas. Före bildtagningen måste du vanligtvis vara utan mat i några timmar. Du får exakta anvisningar för förberedelserna av din skötare. Ofta används ett kontrastmedel för att göra bilden mer exakt. Kontrastmedlet administreras intravenöst genom en kanyl. Bortsett från införandet av kanylen är undersökningen helt smärtfri. DT-apparaten är ringformad och öppen i båda ändarna, så den känns vanligtvis inte obehaglig. Under bildtagningen ligger du på rygg på undersökningsbordet som rör sig långsamt genom apparaten. Du måste vara helt stilla under bildtagningen för att få en skarp bild. Röntgenskötaren kan ge dig instruktioner under undersökningen, till exempel om att hålla andan. Röntgenskötarna ser dig genom ett glasfönster under hela bildtagningen och du har också röstkontakt med skötarna. Om du känner dig obekväm eller mår dåligt kan du berätta det för skötaren. Efter DT-undersökningen kan du åka hem direkt. Undersökningen ger vanligtvis inga efterverkningar och kräver inga särskilda åtgärder i hemmet efter undersökningen. Om du är allergisk mot jodkontrastmedlet, kan andra undersökningsmetoder övervägas, eller så genomförs DT utan kontrastmedel. |
| Magnetundersökning (MR, MRI) |
 MR är mycket mer exakt och mångsidig än DT tack vare den bättre vävnadsupplösningen och den fritt valbara avbildningsriktningen.
Före en operation genomgår tumörer i extremiteterna alltid en magnetundersökning (MR) med intravenöst kontrastmedel, om det inte finns något hinder för det. Tumörens förhållande till närliggande blodkärl, nerver och andra vävnader undersöks noggrant för att säkerställa att avlägsnandet är så fullständigt och säkert som möjligt. MR grundar sig på ett starkt magnetfälts förmåga att vända väteatomernas riktning, och på mätning av den impuls som orsakas av deras omkastning. Vid undersökningen används inga röntgenstrålar, och därför är det den bästa bilddiagnostiska undersökningen för att avbilda hjärnan hos små barn och gravida kvinnor (utom under graviditetens första trimester). MR är ofarlig för patienten; endast personer som har fått en cochleaimplantat insatt under en operation eller t.ex. ett metallchip i ögonområdet vid en arbetsolycka kan inte genomgå en MR-undersökning. Många pacemakerpatienter kan numera också genomgå bildtagning med MR under överinseende av en kardiolog. Vanliga höftproteser eller plattor och skruvar som används för att behandla benfrakturer är inget hinder för MR. Magnetundersökningen är ganska lång och utförs i ett relativt litet utrymme som kan orsaka klaustrofobi. Det är bra att nämna denna benägenhet för läkaren före undersökningen. Under en magnetundersökning får patienten också ofta ett s.k. kontrastämne i en ven i armvecket för att bättre åskådliggöra strukturer som innehåller rikligt med blodkärl. Kontrastämnet som innehåller gadolinium och som används vid magnetundersökning har en annan sammansättning än DT-kontrastmedlet, så det kan vanligtvis användas även när kontrastmedlet inte kan administreras vid DT, t.ex. på grund av njursvikt eller överkänslighet mot jod. |