Testikelcancer sprider sig i första hand till regionala lymfkörtlar som ligger mellan förgreningspunkten mellan aortan och den nedre hålvenen och njurvenen, det så kallade retroperitonealrum. Man kan också upptäcka lymfkörtelmetastaser i lymfkörtlarna i bäckenet och ljumsken, främre mediastinum och nyckelbensgropen. Tumören sprider sig sällan till den andra testikeln. Testikelcancer kan även spridas till lungorna, levern och det centrala nervsystemet via blodomloppet.
Stadieindelning av testikelcancer
Stadieindelningen av testikelcancer baseras på en histologisk undersökning av tumören som patologen gör efter operationen, en bilddiagnostisk undersökning av kroppen med datortomografi samt markörnivåer. Sjukdomens omfattning och spridning fastställs enligt ett system för stadieindelning av elakartade tumörer, TNM-indelning. Det ger en riskklassificering som beskriver prognosen vid testikelcancer, där tumörerna delas in i grupper med god, måttlig och dålig prognos. Det finns ingen grupp med dålig prognos vid seminom cancer. Behandlingarna planeras individuellt baserat på tumörens spridning och riskklassificering.
Prognosgrupper för testikelcancer
Testikelcancer delas in i prognostiska grupper beroende på typ av cancer, cancerns spridning och nivåerna av testikelmarkörer.
Seminom
90 % av alla former av seminom cancer har en god prognos, vilket ger en 5-årsöverlevnad på cirka 95 %.
Seminom cancer med måttlig prognos utgör 10 % av fallen, med en 5-årsöverlevnad på cirka 88 %.
Det finns inga sjukdomar med dålig prognos vid seminom cancer.
Prognosen vid lokalt spridd seminom cancer, seminom i stadium I, är utmärkt och 5-årsöverlevnaden är 99–100 %.
Icke-seminom cancer
Vid icke-seminom cancer tillhör mer än 50 % kategorin god prognos med en 5-årsöverlevnad på cirka 96 %.
5-årsöverlevnaden för icke-seminom cancer med måttlig prognos är cirka 89 %.
Icke-seminom cancer med dålig prognos utgör cirka 16 % av fallen och 5-årsöverlevnaden i denna grupp är 67 %.
Liksom för seminom cancer är prognosen vid lokalt spridd icke-seminom cancer, icke-seminom cancer i stadium I utmärkt och 5-årsöverlevnaden 95–100 %.
Undersökningar vid planering av behandling
Bilddiagnostiska undersökningar
En kontrastförstärkt datortomografi av kroppen (eller magnetundersökning) görs för att se om testikelcancern har spridit sig till lymfkörtlarna eller någon annanstans. Datortomografi eller magnetundersökning av huvudet ingår inte i rutinundersökningarna, men rekommenderas om testikelcancern är mycket utbredd när diagnosen ställs eller om man upptäcker symptom i hjärnan.
Tumörmarkörer
Tumörmarkörerna alfa-fetoprotein (AFP) och koriongonadotropin eller hCG fastställs vid misstänkt testikelcancer före, efter och under operationen och under uppföljningen. Minst en av tumörmarkörerna är förhöjd hos upp till 90 % av alla patienter med icke-seminom cancer. Var tredje patient med seminom cancer har förhöjda nivåer av hCG. Ren seminom cancer utsöndrar inte AFP. Om en patient med seminom har förhöjt AFP väcker det misstanke om en icke-seminomkomponent i tumören, och den behandlas som ett icke-seminom.
Förutom markörerna för testikeltumörer fastställer man även laktatdehydrogenasen, LD, som är en markör som frigörs från vävnaderna och vars koncentration är proportionell mot tumörmassan.