Patienten remitteras till en cancervårdsenhet för strålbehandling, vanligtvis med en remiss från en urolog.
Patienten har en behandlingsdiskussion med urologen, och om man då beslutar om strålbehandling, skriver urologen en remiss till cancerbehandlingsenheten där strålbehandlingen ges. Strålbehandling kombineras ofta också med hormonell behandling.
Cancerläkaren ansvarar för att ge strålbehandlingen. Förutom cancerläkaren ingår även en fysiker, en röntgenskötare, en sjukskötare, en urolog och vid behov annan vårdpersonal i strålbehandlingsteamet.
Vid det första besöket bedömer cancerläkaren om patienten är lämplig för strålbehandling, berättar om fördelarna och de eventuella nackdelarna med behandlingen och om de olika sätten som man kan genomföra behandlingen. Förutom läkaren får patienten även träffa en röntgenskötare eller sjukskötare för att få såväl muntlig som skriftlig information om strålbehandlingen.
Före de bilddiagnostiska undersökningarna som görs för vårdplaneringen kan man föra in 3 - 4 guldkorn i patientens prostata för att lokalisera prostatan under strålbehandlingen och rikta in behandlingen. Guldkornen placeras i prostatan via ändtarmen under ultraljudsstyrning och antibiotikaskydd. Ingreppet utförs polikliniskt och tar cirka 15 minuter.
Strålbehandlingen kan orsaka urin- eller tarmproblem under behandlingen och kan försämra den erektila funktionen. Symtomen är i allmänhet värst i slutet av strålbehandlingen, men försvinner stegvis inom några månader. Biverkningarna av strålbehandling kan lindras med läkemedel.
Strålbehandlingen planeras utifrån snittbilder som tagits i ryggläge (datortomografi (DT), och/eller magnetundersökning (MRI)). Vid dessa behandlingssimuleringar, liksom vid strålbehandling med en strålbehandlingsmaskin, håller man speciellt koll på att urinblåsan och ändtarmen fylls lagom mycket.
Strålbehandlingsläkaren och fysikern planerar strålbehandlingen individuellt för varje patient med hänsyn till patientspecifika faktorer och cancerbiologin.
Extern strålbehandling utförs med linjära acceleratorer som är anslutna till exakta bilddiagnostiska anordningar för att lokalisera prostatan före varje behandling. Strålbehandlingens längd är vanligtvis 5–20 behandlingstillfällen, det vill säga 2–4 veckor. Stråldosen är densamma oavsett behandlingens längd. Tumörtyp och patientens anatomi avgör hur stora engångsdoser som kan användas.
Vissa typer av prostatacancer behandlas med inre strålbehandling (HDR-brakyterapi), som kan vara den enda formen av strålbehandling. Inre strålbehandling kan kombineras med extern strålbehandling, vanligtvis som en serie med 25 behandlingar (ca 5 veckor).
Man kan också överväga inre strålbehandling vid tidigare strålbehandlad lokalt återkommande prostatacancer.
Inre strålbehandling utförs under narkos (generell anestesi). Strålningen utförs med hjälp av nålar som tillfälligt förs in i prostatan. Ingreppet tar vanligtvis två–tre timmar och själva strålningen tar 10–15 minuter. Patienten avger inte någon strålning efter ingreppet. Inre strålbehandling kan ges i 1–3 serier. Vårdteamet består av en urolog, en cancerläkare, en fysiker, en röntgenskötare, en anestesiläkare och en anestesiskötare.
Efter ingreppet får patienten tillbringa en natt på vårdavdelningen. Nästa morgon tar man bort urinrörskatetern och patienten kan åka hem. Behandlingen kan tillfälligt orsaka blod i urinen och irritation i urinvägarna.
Kombinationen hormonbehandling och strålbehandling baseras på starka forskningsbevis för bättre resultat vid prostatacancer med måttlig och hög risk.
Hormonbehandlingen inleds vanligtvis 1-5 månader före strålbehandlingen. Vid cancer med måttlig risk för återfall räcker det med en hormonbehandling i 4–6 månader. Vid hög risk för återfall kan hormonbehandlingen pågå i 18–36 månader.
Hormonbehandling som ges i form av dagliga tabletter eller injektioner var 3–6 månad före och under strålbehandlingen förhindrar produktionen av testosteron (manligt könshormon), vilket försvagar cancercellerna och gör dem känsligare för strålbehandling.
Om man efter prostatacanceroperationen konstaterar att PSA-värdet inte har sjunkit till icke-mätbara nivåer ska man överväga postoperativ strålbehandling. En riktad strålbehandling av operationsområdet kan minska risken för återfall i cancer.
Patienten får en mottagningstid för planering av strålbehandlingen inom en månad efter att remissen inkommit. Strålbehandlingen inleds när patienten har återhämtat sig från operationen och återfått sin urinkontinens, vanligtvis 3–4 månader efter operationen. För att planera behandlingen gör man en datortomografi (DT) eller magnetundersökning (MRI) eller båda på patienten. Strålbehandlingen utförs vanligtvis i serier om 33–37 behandlingar.
Om PSA-värdet stiger efter operationen i ett senare skede vid långtidsuppföljning, även flera år senare, kan man planera en riktad strålbehandling av operationsområdet på samma sätt som efter operationen. Beroende på patienten kan man överväga strålbehandling av operationsområdet i kombination med hormonbehandling i 6–24 månader.
Vid det första besöket bedömer cancerläkaren om patienten är lämplig för strålbehandling, berättar om fördelarna och de eventuella nackdelarna med behandlingen och om de olika sätten som man kan genomföra behandlingen. Förutom läkaren får patienten även träffa en röntgenskötare eller sjukskötare för att få såväl muntlig som skriftlig information om strålbehandlingen.
Före de bilddiagnostiska undersökningarna som görs för vårdplaneringen kan man föra in 3 - 4 guldkorn i patientens prostata för att lokalisera prostatan under strålbehandlingen och rikta in behandlingen. Guldkornen placeras i prostatan via ändtarmen under ultraljudsstyrning och antibiotikaskydd. Ingreppet utförs polikliniskt och tar cirka 15 minuter.
Strålbehandlingen kan orsaka urin- eller tarmproblem under behandlingen och kan försämra den erektila funktionen. Symtomen är i allmänhet värst i slutet av strålbehandlingen, men försvinner stegvis inom några månader. Biverkningarna av strålbehandling kan lindras med läkemedel.
Strålbehandlingen planeras utifrån snittbilder som tagits i ryggläge (datortomografi (DT), och/eller magnetundersökning (MRI)). Vid dessa behandlingssimuleringar, liksom vid strålbehandling med en strålbehandlingsmaskin, håller man speciellt koll på att urinblåsan och ändtarmen fylls lagom mycket.
Strålbehandlingsläkaren och fysikern planerar strålbehandlingen individuellt för varje patient med hänsyn till patientspecifika faktorer och cancerbiologin.
Extern strålbehandling utförs med linjära acceleratorer som är anslutna till exakta bilddiagnostiska anordningar för att lokalisera prostatan före varje behandling. Strålbehandlingens längd är vanligtvis 5–20 behandlingstillfällen, det vill säga 2–4 veckor. Stråldosen är densamma oavsett behandlingens längd. Tumörtyp och patientens anatomi avgör hur stora engångsdoser som kan användas.
Vissa typer av prostatacancer behandlas med inre strålbehandling (HDR-brakyterapi), som kan vara den enda formen av strålbehandling. Inre strålbehandling kan kombineras med extern strålbehandling, vanligtvis som en serie med 25 behandlingar (ca 5 veckor).
Man kan också överväga inre strålbehandling vid tidigare strålbehandlad lokalt återkommande prostatacancer.
Inre strålbehandling utförs under narkos (generell anestesi). Strålningen utförs med hjälp av nålar som tillfälligt förs in i prostatan. Ingreppet tar vanligtvis två–tre timmar och själva strålningen tar 10–15 minuter. Patienten avger inte någon strålning efter ingreppet. Inre strålbehandling kan ges i 1–3 serier. Vårdteamet består av en urolog, en cancerläkare, en fysiker, en röntgenskötare, en anestesiläkare och en anestesiskötare.
Efter ingreppet får patienten tillbringa en natt på vårdavdelningen. Nästa morgon tar man bort urinrörskatetern och patienten kan åka hem. Behandlingen kan tillfälligt orsaka blod i urinen och irritation i urinvägarna.
Kombinationen hormonbehandling och strålbehandling baseras på starka forskningsbevis för bättre resultat vid prostatacancer med måttlig och hög risk.
Hormonbehandlingen inleds vanligtvis 1-5 månader före strålbehandlingen. Vid cancer med måttlig risk för återfall räcker det med en hormonbehandling i 4–6 månader. Vid hög risk för återfall kan hormonbehandlingen pågå i 18–36 månader.
Hormonbehandling som ges i form av dagliga tabletter eller injektioner var 3–6 månad före och under strålbehandlingen förhindrar produktionen av testosteron (manligt könshormon), vilket försvagar cancercellerna och gör dem känsligare för strålbehandling.
Om man efter prostatacanceroperationen konstaterar att PSA-värdet inte har sjunkit till icke-mätbara nivåer ska man överväga postoperativ strålbehandling. En riktad strålbehandling av operationsområdet kan minska risken för återfall i cancer.
Patienten får en mottagningstid för planering av strålbehandlingen inom en månad efter att remissen inkommit. Strålbehandlingen inleds när patienten har återhämtat sig från operationen och återfått sin urinkontinens, vanligtvis 3–4 månader efter operationen. För att planera behandlingen gör man en datortomografi (DT) eller magnetundersökning (MRI) eller båda på patienten. Strålbehandlingen utförs vanligtvis i serier om 33–37 behandlingar.
Om PSA-värdet stiger efter operationen i ett senare skede vid långtidsuppföljning, även flera år senare, kan man planera en riktad strålbehandling av operationsområdet på samma sätt som efter operationen. Beroende på patienten kan man överväga strålbehandling av operationsområdet i kombination med hormonbehandling i 6–24 månader.
Uppdaterad 12.6.2026
