Strålbehandling spelar den viktigaste rollen vid behandlingen av lokalt Hodgkins lymfom, men används också för att behandla långsamt och snabbväxande lymfom. Strålbehandling kan ges ensamt eller som en del av behandling som syftar till tillfrisknande, eller för att lindra symtom som orsakas av lymfomet, till exempel smärta.
Strålbehandling av lymfom
Förutom läkemedelsbehandling kan man också använda strålbehandling för att behandla lymfom, eftersom lymfomcellerna är känsliga för skador som orsakas av strålbehandling.
Beroende på sjukdomen och hur utspridd den är kan strålbehandlingen pågå från några dagar till upp till fyra veckor. Behandlingen utförs på vardagar (måndag till fredag, inte på söckenhelger). En behandlingsomgång tar vanligtvis 15–20 minuter. Under strålbehandlingen ligger patienten vanligtvis på rygg på behandlingsbordet medan strålbehandlingsmaskinen rör sig runt patienten.
Innan man inleder strålbehandlingen får man träffa en läkare, och en datorbaserad planeringsdatortomografi (DT-simulering) utförs till hjälp för planeringen av strålbehandlingen. I samband med detta sätter man små tatueringsmärken på patientens hud för att användas som riktmärken vid strålbehandlingen.
Vid behov tillverkas en mask eller en annan fixeringsanordning efter patientens mått för att se till att behandlingsområdet rör sig så litet som möjligt. Strålbehandlingen börjar vanligtvis 1–2 veckor efter planeringsdatortomografin. Efter strålbehandlingen träffar patienten en läkare. Efter behandlingen går man över till uppföljning.
Strålbehandling är vanligtvis en väl tolererad behandling, där biverkningarna beror på vilket område som ska bestrålas och vilken behandlingsdos som ges. Till skillnad från läkemedelsbehandling påverkar strålbehandlingen inte alla celler i kroppen, utan dess inverkan, både effekt och biverkningar, är lokala.
De vanligaste biverkningarna är
torr och röd hud
bristningar i slemhinnor och relaterad diarré
samt lokala smärtor.
Det är viktigt att berätta om eventuella biverkningar för vårdpersonalen. Det finns hjälp att få för att behandla dem.
Långsiktiga biverkningar av strålbehandling är bland annat
eventuell hypotyreos (strålbehandling av halsen)
biverkningar i lungor och hjärta, till exempel ökad risk för kranskärlssjukdom
och hos kvinnor ökad risk för bröstcancer efter strålbehandling av bröstkorgen.
Under uppföljningen fäster man uppmärksamhet vid eventuella långtidsbiverkningar, och kvinnor som till exempel har fått strålbehandling av bröstkorgen i unga år hänvisas till regelbunden bröstscreening. Genom moderna metoder för planering och genomförande av strålbehandling försöker man minska riskerna för akuta och långsiktiga biverkningar av strålbehandling.
Strålbehandlingens varaktighet
Beroende på sjukdomen och hur utspridd den är kan strålbehandlingen pågå från några dagar till upp till fyra veckor. Behandlingen utförs på vardagar (måndag till fredag, inte på söckenhelger). En behandlingsomgång tar vanligtvis 15–20 minuter. Under strålbehandlingen ligger patienten vanligtvis på rygg på behandlingsbordet medan strålbehandlingsmaskinen rör sig runt patienten.
Planering av strålbehandling
Innan man inleder strålbehandlingen får man träffa en läkare, och en datorbaserad planeringsdatortomografi (DT-simulering) utförs till hjälp för planeringen av strålbehandlingen. I samband med detta sätter man små tatueringsmärken på patientens hud för att användas som riktmärken vid strålbehandlingen.
Vid behov tillverkas en mask eller en annan fixeringsanordning efter patientens mått för att se till att behandlingsområdet rör sig så litet som möjligt. Strålbehandlingen börjar vanligtvis 1–2 veckor efter planeringsdatortomografin. Efter strålbehandlingen träffar patienten en läkare. Efter behandlingen går man över till uppföljning.
Biverkningar av strålbehandling
Strålbehandling är vanligtvis en väl tolererad behandling, där biverkningarna beror på vilket område som ska bestrålas och vilken behandlingsdos som ges. Till skillnad från läkemedelsbehandling påverkar strålbehandlingen inte alla celler i kroppen, utan dess inverkan, både effekt och biverkningar, är lokala.
De vanligaste biverkningarna är
torr och röd hud
bristningar i slemhinnor och relaterad diarré
samt lokala smärtor.
Det är viktigt att berätta om eventuella biverkningar för vårdpersonalen. Det finns hjälp att få för att behandla dem.
Långsiktiga biverkningar av strålbehandling är bland annat
eventuell hypotyreos (strålbehandling av halsen)
biverkningar i lungor och hjärta, till exempel ökad risk för kranskärlssjukdom
och hos kvinnor ökad risk för bröstcancer efter strålbehandling av bröstkorgen.
Under uppföljningen fäster man uppmärksamhet vid eventuella långtidsbiverkningar, och kvinnor som till exempel har fått strålbehandling av bröstkorgen i unga år hänvisas till regelbunden bröstscreening. Genom moderna metoder för planering och genomförande av strålbehandling försöker man minska riskerna för akuta och långsiktiga biverkningar av strålbehandling.
Uppdaterad 12.6.2026