Normala lymfocyter har till uppgift att patrullera i lymfkärlen, lymfkörtlarna och andra delar av kroppen på jakt efter fiender som ska förgöras. Lymfocyter finns således i hela kroppen och lymfom kan uppstå i praktiskt taget vilket organ som helst även om lymfkörtlar är den vanligaste lokaliseringen.
Det allra vanligaste symtomet på lymfom är en smärtfri knöl på halsen. Knölar kan förekomma även i armhålorna och ljumskarna. Lymfom i lungorna och bindvävsrummet mellan lungorna kan orsaka hosta och andfåddhet. En tumör som trycker på matstrupen orsakar svårigheter att svälja. I bukområdet kan sjukdomen orsaka buksmärtor och problem med motiliteten i mag-tarmkanalen. Sjukdom i hjärnan kan orsaka bland annat neurologiska symtom, och sjukdom i skelettet kan orsaka smärta.
Omkring 20–30 procent av dem som insjuknat i lymfom har allmänna symtom som
feber
viktnedgång
nattliga svettningar och
klåda.
Feber förekommer vanligtvis i form av en lindrig periodvis temperaturhöjning (kroppstemperatur över 37,5 °C). Febern åtföljs inte av influensasymtom, som förkylning eller hosta. Tröttheten i samband med lymfom skiljer sig från normal trötthet. Man kan känna sig väldigt trött utan någon tydlig anledning eller bli väldigt trött efter en liten ansträngning.
Oförklarlig viktnedgång innebär att man snabbt går ner i vikt utan att banta. Vikten minskar trots normal kosthållning och motion. Lymfom kan orsaka svåra nattliga svettningar som gör nattlinnet, lakanen och kudden blöta. Man kan behöva byta nattlinne och lakan till och med flera gånger per natt. Svettningarna förekommer vanligtvis just på natten, men kan även förekomma under dagen.
Klåda kan åtföljas av utslag eller vara ett enskilt symtom. Huden kan klia bara på benen och armarna eller över hela kroppen. Klådan är värst vid varmt väder och på nätterna och kan störa det normala livet. Omkring en fjärdedel av alla som får lymfom får dessa allmänna symtom. Ofta tyder de allmänna symtomen på ett snabbväxande lymfom som eventuellt spridit sig.
Olika lymfom har olika tillväxthastighet, vilket också återspeglas i hur snabbt symtomen utvecklas. Patienter med långsamt växande lymfom kan rapportera att de har haft knölar som tyder på sjukdomen i flera år, ibland upp till tio år, och att förändringar i knölarnas storlek har skett under en period av månader eller år. Knölarna kan också ibland spontant ha krympt eller till och med försvunnit. Vid de snabbast växande sjukdomarna utvecklas symtomen däremot inom loppet av några veckor eller dagar, vilket naturligtvis innebär att diagnosen ska ställas och behandlingen påbörjas så snabbt som möjligt.