Bilddiagnostiska undersökningar
Med en ultraljudsundersökning kan man vanligtvis upptäcka tumörer som är större än två centimeter i bukspottkörteln.
Datortomografi (DT) kan vanligtvis urskilja tumörer som är större än 10–15 millimeter och DT kan också användas för att utreda om cancern har spridit sig till exempelvis lymfkörtlarna och levern. Magnetkameraundersökning (MRI) ger annan information än datortomografi, och metoderna kompletterar varandra vid utredning av bukspottkörtelcancer. En särskild MRI-metod, MRCP, möjliggör en noggrann bedömning av gallvägarna och bukspottkörtelgången.
Endoskopisk undersökning via munnen (ERCP) kan också användas som en kompletterande undersökning vid diagnostik av cancer. Med en ERCP-undersökning kan man både se en eventuell tumör med kontrastavbildning, ta cellprov för patologisk analys samt sätta in en stent, det vill säga ett rör, för att öppna upp gallvägarna vid en förträngning.
Vävnads- och blodprov
Ibland kan man ta en biopsi, dvs ett vävnadsprov, av tumören i samband med bilddiagnostiska undersökningar. Man kan till exempel ta en biopsi av en metastas i levern. Det vanligaste sättet att få en säker diagnos med hjälp av cellprov är att göra en endoskopiskt ultraljudsundersökning (EUS), där prov tas via magsäcken. Provet undersöks senare av en patolog.
Blodprov kan visa förändringar till exempel i levervärdena. Blodvärden som bilirubin och levervärden (AFOS eller ALAT kan vara förhöjda, särskilt om gallgångarna är blockerade. Tumörmarkören CA19-9 kan vara förhöjd i blodprover vid bukspottkörtelcancer, men den är inte förhöjd hos alla patienter. Dessutom kan CA19-9 stiga av andra orsaker än cancer, till exempel vid gallvägsstopp eller infektioner.