Rituximab var den första antikroppen som blev allmänt tillgänglig för behandling av cancer. Det binder till CD20-antigenen på ytan av vissa typer av vita blodkroppar, så kallade B-lymfocyter, vilket leder till att cellen förstörs via försvarssystemets celler och/eller till självförstörelse.
Rituximab används allmänt som behandling av B-cellslymfom. Rituximab kan ges antingen ensamt, eller som monoterapi, i kombination med cytostatika, vilket då kallas för immunkemoterapi (länk till cytostatika) och/eller som underhållsbehandling. Behandlingen inleds alltid med ett intravenöst dropp. En sjukskötare administrerar behandlingen och följer noga patientens tillstånd under medicineringen. Premedicinering används före behandlingen för att förebygga eller minska eventuella biverkningar. Senare kan behandlingen ges också som en subkutan injektion i buken. Behandlingarna utförs oftast polikliniskt.
Rituximabbehandlingen tolereras i allmänhet väl. I samband med den första behandlingen med dropp kan man uppleva
frossa
muskeldarrningar och
lätt feber.
Andra möjliga biverkningar i samband med dropp är klåda, rodnad och utslag på huden, huvudvärk, illamående, yrsel och blodtrycksfall. Antalet vita blodkroppar och blodplättar kan tillfälligt sjunka och risken för infektioner blir högre.
Det är viktigt att rapportera alla symtom till vårdpersonalen.