Läkemedelsbehandling av metastaserad tarmcancer

För varje patient är det viktigt att överväga vad målet med behandlingen är. Om målet är metastaskirurgi eller om sjukdomsbördan är hög strävar man vanligtvis efter att välja den effektivaste kombinationen av läkemedel för maximal behandlingseffekt. I det här fallet är den bästa behandlingen vanligtvis en kombination av flera olika sorters cytostatika och ett biologiskt läkemedel. Om patienten är relativt symtomfri och sjukdomsbördan är låg kan ett lättare behandlingsalternativ väljas, t.ex. en enda cytostatika ensam eller i kombination med ett biologiskt precisionsläkemedel. Biverkningarna är då lindrigare och det är inte alltid tillrådligt att använda alla behandlingsalternativ samtidigt.

5-fluorouracil är ett mer än 50 år gammalt läkemedel, men fortfarande en hörnsten i behandlingen av tarmcancer. Det kan administreras direkt i venen, antingen som en bolus eller som en tvådagarsinfusion (lång infusion eller pumpbehandling). Vid pumpbehandling sätter narkosläkaren först in en intravenös port, vilket patienten märker som en bula på bröstet under huden. Intravenös 5-fluorouracil eller kapecitabin som tas via munnen kan kombineras med andra cytostatika (irinotekan, oxaliplatin) och biologiska precisionsläkemedel för behandling av tarmcancer. Intravenös 5-fluorouracil kan orsaka förändringar i blodstatus, diarré samt irritation och sår i munslemhinnan. Kapecitabin orsakar å sin sida vanligtvis ömhet, torrhet, rodnad och sår på huden på handflator och fotsulor. Illamåendet i samband med dessa läkemedel är ofta lindrigt och de orsakar inte skallighet, även om håret kan bli tunnare.

Oxaliplatin används både som adjuvant behandling och för att behandla en framskriden sjukdom. Dess största problem är biverkningarna på nervsystemet, som kallas neuropati. Under behandlingen känns kyla inte som kyla utan snarare som smärta. Kyla orsakar också obehagliga känslor såsom stickningar och domningar i munnen och halsen. Vid fortsatt behandling utvecklas ihållande stickningar, domningar och funktionella störningar. Detta är ofarligt, men kan vara mycket obehagligt för patienten. Symtomen avtar vanligtvis eller försvinner efter behandlingen, men det tar ofta flera månader.

Irinotekan används för att behandla en framskriden sjukdom och orsakar vanligtvis håravfall och diarré.

Antiangiogen behandling, medicinering som förhindrar tillväxten av blodkärl

Redan en cancertumör som bara är en millimeter stor behöver ett blodkärl för att kunna växa och sprida sig. I dag finns det biologiska precisionsläkemedel som hindrar utvecklingen av blodkärl i tumören och kan därmed bromsa tumörens utveckling. Bevacizumab är det mest använda av dessa läkemedel i Finland och är en rutinbehandling vid framskriden cancer om det inte finns några kontraindikationer.

Biverkningar av bevacizumab är bland annat ökat blodtryck och näsblod, och det kan förekomma en ökning av proteinhalten i urinen. Behandlingen kan också påverka sårläkningen och bör därför avbrytas före operationer eller andra ingrepp.

Hämmare av tillväxtsignalvägar eller EGFR-hämmare

I dag finns det två biologiska precisionsläkemedel, cetuximab och panitumumab, som blockerar en specifik plats på cellytan och på så sätt stör cancercellens tillväxt. För att dessa läkemedel ska fungera får tumören inte ha mutationer i RAS-genen. Det är därför som tumörprover från en patient med spridd sjukdom genomgår ett så kallat RAS-test. Behandlingar kan åtföljas av diarré, minskad magnesiumhalt och, vilket är besvärligast, hudreaktioner av varierande svårighetsgrad. Vissa patienter kan utveckla ett allvarligt akneutslag, som ofta övergår i kraftigt torr hud när behandlingen fortsätter. Med effektiv hudvård (antibiotika, insmörjning) kan symtomen dock hanteras hos de flesta patienter och behandlingen kan fortsätta.