Prostatacancer är olika när det gäller risk för progression och spridning. Prostatacancer klassificeras i grupper med låg, medelhög och hög risk. Detta görs utifrån PSA-blodprov, provbit från prostatan och sjukdomens spridning.
Prostataspecifikt antigen (PSA) är ett protein som utsöndras av prostatan och ofta även av prostatacancer, och vars mängd kan mätas med ett blodprov. Ett högre PSA-värde höjer cancerriskklassificeringen.
Cancercellernas cellbild, det vill säga differentieringsgrad, kan bedömas från prostatans provbitar med patologens mikroskopundersökning. Svaret ges vanligtvis enligt Gleasons klassificering, baserat på de två vanligaste cellbilderna i proverna. Klassificeringen sker på en skala från 3 till 5, där 3 är icke-aggressiv och 5 är mest aggressiv. När poängen för de två vanligaste (eller i provbitarna vanligaste och mest aggressiva) områdenas cellbild räknas ihop, fås Gleason-poängens summa. Ju högre Gleason-poäng, desto högre risk är sjukdomen.
Cancerutbredningen klassificeras enligt TNM-klassificeringen. T-klassen (tumör) är en klinisk bedömning av hur långt cancern har framskridit i själva prostatan. N-klassen (nod) anger om tumören har spridit sig till närliggande lymfkörtlar i bäckenområdet. M-klassen (metastas) gäller spridd sjukdom och inte riskbedömning av lokal sjukdom. Ju längre tumören har framskridit i prostatan och bäckenets lymfkörtlar, desto högre risk är sjukdomen.