Om prostatacancern har bildat metastaser talar man om spridd prostatacancer. De vanligaste platserna för metastaser hos prostatacancerpatienter är skelettet (80–90 procent av patienter med spridd cancer) och lymfkörtlarna (40–50 procent av patienter med spridd cancer). Metastaser i de inre organen, till exempel i levern eller lungorna, är mycket mer sällsynta (10–20 procent). Var metastaserna sitter avgör vilka symtom som sjukdomen eventuellt ger: till exempel orsakar metastaser i skelettet ofta skelettsmärta, medan metastaser i lymfkörtlarna kan blockera urinledarna. En stor del av de män som har spridd cancer har inga symtom som tyder på metastaser, utan sjukdomen konstateras vid bilddiagnostiska undersökningar som görs på grund av ett förhöjt PSA-värde.
I HUCS-området ansvarar urologen och cancerläkaren tillsammans för behandlingen av spridd prostatacancer. Urologen ansvarar vanligtvis för behandlingen av patienten i ett tidigt skede av sjukdomen. Behandlingsansvaret överförs vanligtvis till en cancerläkare när man behöver cytostatikabehandling på grund av en omfattande sjukdomsmassa redan i ett tidigt skede av sjukdomen, när den traditionella hormonella behandlingen förlorar sin effekt eller när det krävs strålbehandling för att lindra symtom. Lokal praxis för ansvarsfördelningen mellan urologer och cancerläkare varierar avsevärt från sjukhus till sjukhus.
Målet med behandlingen av spridd prostatacancer är att effektivt bromsa sjukdomen och på så sätt bevara en så god livskvalitet som möjligt samt att förlänga livslängden. Numera finns det flera effektiva behandlingar med olika verkningsmekanismer. Behandlingsbesluten fattas av den behandlande läkaren tillsammans med patienten.