Myelom är en elakartad sjukdom i blodceller, plasmaceller (myelomceller), där de sjuka cellerna fyller benmärgen, producerar ett onormalt protein i blodet (kallat M-komponent, paraprotein) och aktiverar benbildande celler. Hos en liten andel av patienterna utsöndrar myelomcellen inte M-komponenten. Ibland kan myelom uppträda endast som en plasmacellstumör i skelettet eller mjukvävnad (plasmacytom).
Myelom
Myelom är den näst vanligaste elakartade sjukdomen i blodceller hos vuxna och dess vanligaste symtom är trötthet och skelettsmärta.
Omkring 350 finländare får diagnosen myelom varje år. Den genomsnittliga åldern för insjuknande är 65–70 år. Endast cirka 15 procent av patienterna är under 60 år vid diagnosen. Orsaken till myelom är okänd.
Symtomen på myelom varierar. Hos vissa patienter är sjukdomen asymtomatisk vid diagnosen. De vanligaste symtomen är skelettsmärta (vanligtvis ryggsmärta), trötthet och återkommande infektionssjukdomar. Olika neuropatiska symtom i extremiteterna, t.ex. känselbortfall och stickningar, kan också vara förknippade med myelom.
Förutom blod- och urinprover tas även benmärgsprover vid diagnostisering av myelom. Skelettförändringarna klargörs antingen med hjälp av röntgen eller datoravbildning. Ibland kan det vara nödvändigt med en magnetundersökning för att få en mer exakt bedömning av situationen.
Myelompatienter behandlas vanligtvis på en poliklinik för hematologi eller internmedicin. Om myelom inte orsakar några symtom kan tillståndet ibland följas med utan cytostatikabehandling. Sjukdomen behandlas med olika typer av läkemedelsbehandlingar, varav de vanligaste är s.k. kombinationsbehandlingar, dvs. samtidig användning av flera olika läkemedel. Under de senaste åren har ett antal nya läkemedel, inklusive antikroppsbehandlingar, blivit tillgängliga för behandling av myelom.
Vissa patienter ges en intensivbehandling där de utöver cytostatika får en transplantation av egna stamceller (autolog stamcellstransplantation).
På polikliniken för hematologi upprättas en individuell behandlingsplan för varje patient, och detaljerna i planen (läkemedelsbehandlingar, uppföljning, prognos) diskuteras närmare.
Läkemedelsbehandlingar kan inte bota myelom. Med de nya läkemedlen har patienternas prognos förbättrats.
Prevalens
Omkring 350 finländare får diagnosen myelom varje år. Den genomsnittliga åldern för insjuknande är 65–70 år. Endast cirka 15 procent av patienterna är under 60 år vid diagnosen. Orsaken till myelom är okänd.
Symtom
Symtomen på myelom varierar. Hos vissa patienter är sjukdomen asymtomatisk vid diagnosen. De vanligaste symtomen är skelettsmärta (vanligtvis ryggsmärta), trötthet och återkommande infektionssjukdomar. Olika neuropatiska symtom i extremiteterna, t.ex. känselbortfall och stickningar, kan också vara förknippade med myelom.
Undersökningar
Förutom blod- och urinprover tas även benmärgsprover vid diagnostisering av myelom. Skelettförändringarna klargörs antingen med hjälp av röntgen eller datoravbildning. Ibland kan det vara nödvändigt med en magnetundersökning för att få en mer exakt bedömning av situationen.
Behandling
Myelompatienter behandlas vanligtvis på en poliklinik för hematologi eller internmedicin. Om myelom inte orsakar några symtom kan tillståndet ibland följas med utan cytostatikabehandling. Sjukdomen behandlas med olika typer av läkemedelsbehandlingar, varav de vanligaste är s.k. kombinationsbehandlingar, dvs. samtidig användning av flera olika läkemedel. Under de senaste åren har ett antal nya läkemedel, inklusive antikroppsbehandlingar, blivit tillgängliga för behandling av myelom.
Vissa patienter ges en intensivbehandling där de utöver cytostatika får en transplantation av egna stamceller (autolog stamcellstransplantation).
På polikliniken för hematologi upprättas en individuell behandlingsplan för varje patient, och detaljerna i planen (läkemedelsbehandlingar, uppföljning, prognos) diskuteras närmare.
Prognos
Läkemedelsbehandlingar kan inte bota myelom. Med de nya läkemedlen har patienternas prognos förbättrats.
Relaterat till ämnet
Uppdaterad 23.6.2026