MR är mycket mer exakt och mångsidig än DT tack vare den bättre vävnadsupplösningen och den fritt valbara avbildningsriktningen.
Före en operation genomgår tumörer i extremiteterna alltid en magnetundersökning (MR) med intravenöst kontrastmedel, om det inte finns något hinder för det. Tumörens förhållande till närliggande blodkärl, nerver och andra vävnader undersöks noggrant för att säkerställa att avlägsnandet är så fullständigt och säkert som möjligt.
MR grundar sig på ett starkt magnetfälts förmåga att vända väteatomernas riktning, och på mätning av den impuls som orsakas av deras omkastning. Vid undersökningen används inga röntgenstrålar, och därför är det den bästa bilddiagnostiska undersökningen för att avbilda hjärnan hos små barn och gravida kvinnor (utom under graviditetens första trimester). MR är ofarlig för patienten; endast personer som har fått en cochleaimplantat insatt under en operation eller t.ex. ett metallchip i ögonområdet vid en arbetsolycka kan inte genomgå en MR-undersökning. Många pacemakerpatienter kan numera också genomgå bildtagning med MR under överinseende av en kardiolog. Vanliga höftproteser eller plattor och skruvar som används för att behandla benfrakturer är inget hinder för MR.
Magnetundersökningen är ganska lång och utförs i ett relativt litet utrymme som kan orsaka klaustrofobi. Det är bra att nämna denna benägenhet för läkaren före undersökningen.
Under en magnetundersökning får patienten också ofta ett s.k. kontrastämne i en ven i armvecket för att bättre åskådliggöra strukturer som innehåller rikligt med blodkärl. Kontrastämnet som innehåller gadolinium och som används vid magnetundersökning har en annan sammansättning än DT-kontrastmedlet, så det kan vanligtvis användas även när kontrastmedlet inte kan administreras vid DT, t.ex. på grund av njursvikt eller överkänslighet mot jod.
