Fysioterapeuten bedömer funktionsförmåga i vardagen tillsammans med rehabiliteringsklienten. Utgångspunkten för rehabiliteringen är rehabiliteringsklientens egna resurser och livsmiljö. Regelbunden bedömning av rehabiliteringsklientens funktionsförmåga och förändringar i denna fungerar som stöd för beslutsfattandet. I fysioterapeutens bedömning används intervjuer, observationer samt mätare av rörelse- och funktionsförmåga, till exempel gångtester samt tester av muskelkraft och balans. Utifrån bedömningen av rehabiliteringsklientens funktionsförmåga utarbetas en rehabiliteringsplan tillsammans med rehabiliteringsklienten och vid behov de anhöriga. Fysioterapeutens uppgift är även att bedöma behovet av hjälpmedel.
Vid långsamt framskridande neuromuskulära sjukdomar strävar man efter att upprätthålla arbetsförmågan, främja den sociala funktionsförmågan samt förmågan att klara sig själv och behålla rörelseförmågan. Vid plötsligt uppträdande neuromuskulära sjukdomar är målet att rehabiliteringsklienten lär sig att på nytt behärska förlorade förmågor och vid behov lära sig kompenserande och anpassade funktionssätt.
Rörelseutvecklingen hos små barn med neuromuskulär sjukdom kan avvika från utvecklingen hos friska barn. Fysioterapeuten bedömer barnets motoriska utveckling och rörelse- och funktionsförmåga tillsammans med föräldrarna och närkretsen. Barnet kan behöva hjälpmedel redan som liten t.ex. för att kunna sitta och självständigt kunna träna på att gripa tag i leksaker. Det är viktigt att barn och unga på ett åldersanpassat sätt får delta i vardagslivet: lekar, skola och fritidssysselsättningar.
Vissa muskelsjukdomar är förknippade med försvagade andningsmuskler, och i fysioterapin tas då andningsfunktionerna i beaktande som en del av vägledningen och träningen. Nedanstående video ger vägledning i hur andningsförmågan förstärks. I Lunghuset i Hälsobyn hittar du mer vägledning och stöd för
egenvård av olika symtom (på finska).
Neuromuskulära sjukdomar kan medföra muskelspänningar och därigenom ett minskat rörelseomfång. Ofta börjar spänningen i vadmusklerna och försvårar böjningsrörelsen i vristen. Normal gång kräver att vristen böjer sig cirka tio grader. Daglig böjträning av vristen och töjning av vadmusklerna hjälper till att upprätthålla rörelseförmågan i vristen.