Det finns två olika behandlingsprotokoll för osteosarkom, där patienterna huvudsakligen väljs ut på grundval av ålder: över och under 40 år. I enlighet med dessa protokoll strävar man efter att behandla andra patienter än patienter med Ewings sarkom, som har ett eget behandlingsprogram. Dessa Ewings sarkom-patienter delas in i riskgrupper med beaktande av sjukdomens eventuella konstaterade spridning och huruvida cancern är opererbar eller om den är lokaliserad på ett ställe som ska bestrålas i stället för att opereras.
Efter den första cytostatikabehandlingen planeras en osteosarkomoperation vanligtvis efter 4–6 omgångar av cytostatikabehandling, beroende på behandlingsprogrammet. Ofta kan det avlägsnade området ersättas med en fungerande protes, men om tumören har spridit sig över ett stort tvärsnittsområde i extremiteten eller växer fast vid nerver eller blodkärl kan amputation vara det mest förnuftiga alternativet. Det är möjligt att göra en skonsam operation hos 70–90 procent av patienterna.
När patienten återhämtat sig från operationen fortsätter cytostatikabehandlingen. Vid osteosarkom fortsätter behandlingen med samma cytostatika, medan behandlingen av Ewings sarkom planeras enligt patologens bedömning av terapiresponsen. Om responsen anses vara dålig rekommenderas att patienten överförs till intensivvården för stamcellstransplantation, om inte andra sjukdomar hindrar detta.
Strålbehandling används sällan för att behandla osteosarkom. Strålbehandling används främst om osteosarkomet inte kan opereras alls eller om det finns en knapp marginal av frisk vävnad efter operationen. Stråldosen vid osteosarkom är hög och strålbehandlingen kan pågå i upp till sju veckor. Vid Ewings sarkom är strålbehandling en del av behandlingsprogrammet för patienter, hos vilka operationsmarginalen har varit snäv eller där läkemedelsbehandlingarna inte har förstört tumören tillräckligt. Vid Ewings sarkom är strålbehandlingen kortare, cirka fem veckor.
För sällsynta osteosarkom av låg grad (låg gradus) är operation tillräcklig behandling.
Cytostatika som används vid skelettsarkom
De vanligaste cytostatika som används för att behandla osteosarkom i alla åldersgrupper är adriamycin, ifosfamid, metotrexat och cisplatin, vilka beskrivs nedan.
| Adriamycin | Adriamycin orsakar ofta illamående och håravfall. Det är också mycket irriterande för venerna om behandlingsprogrammet kräver att läkemedlet ges som ett långvarigt dropp i 24 timmar. I detta fall får patienten ofta en centralvenskateter under hela behandlingen. Som en långsiktig olägenhet kan läkemedlet orsaka hjärtproblem. Därför bör patienter som får adriamycin se till att blodtrycksnivåerna förblir normala under hela livet och att andra riskfaktorer för hjärtat (kolesterol, rökning) hålls så begränsade som möjligt. |
| Ifosfamid | Ifosfamid kan orsaka irritation i urinblåsan, och därför ges ett blåsskyddande läkemedel under droppdagarna. Det krävs ett stort vätskeintag vid sidan om behandlingen. Illamåendet är vanligtvis måttligt. Ibland orsakar läkemedlet förvirring, som snabbt korrigeras genom att man avslutar ifosfamid och tar stödjande medicinering. Ifosfamid orsakar också infertilitet, så det rekommenderas att unga patienter funderar på bevarandet av fertiliteten innan behandlingen inleds. |
| Metotrexat | Metotrexat är ett viktigt läkemedel vid behandlingen av osteosarkom. Det administreras som ett fyra timmars dropp och från och med nästa dag övervakas läkemedelskoncentrationen i blodet. Njurvärdena kan stiga på grund av behandlingen, vilket också gör att läkemedlet långsammare försvinner från kroppen och kräver mer stödjande medicinering. Levervärdena kan också stiga och övervakas under behandlingen. Ett dagligt vätskeintag på 4–5 liter behövs för att förhindra njurskador. Nästa behandling ges vanligtvis veckan efter metotrexatbehandlingen. |
| Cisplatin | Cisplatin orsakar mest illamående av alla cytostatika. Numera är dock läkemedlen mot illamående tillräckligt bra för att kontrollera allvarligt illamående hos de flesta människor. Även cisplatin kräver en god njurfunktion och mycket vätska för att njurarna inte ska lida av behandlingen. Vissa personer kan få tinnitus först och åtföljande hörselnedsättning. |
Ewings sarkom
Vid behandling av Ewings sarkom innehåller protokollet flera cytostatika som ges i olika kombinationer. Nedan finns grundläggande information om cytostatika som används för att behandla sjukdomen:
| Adriamycin | Adriamycin orsakar ofta illamående och håravfall. Det är också mycket irriterande för venerna om behandlingsprogrammet kräver att läkemedlet ges som ett långvarigt dropp i 24 timmar. I detta fall får patienten ofta en centralvenskateter under hela behandlingen. Som en långsiktig olägenhet kan läkemedlet orsaka hjärtproblem. Därför bör patienter som får adriamycin se till att blodtrycksnivåerna förblir normala under hela livet och att andra riskfaktorer för hjärtat (kolesterol, rökning) hålls så begränsade som möjligt. |
| Daktinomycin | Daktinomycin ges som ett kortvarigt dropp vid sidan om andra behandlingar. Det kan orsaka illamående, diarré, irritation av munslemhinnan och håravfall som biverkningar. |
| Etoposid | Etoposid orsakar också håravfall. Dessutom sjunker blodvärdena vanligtvis, vilket innebär att det finns en risk för inflammation och att blodtransfusioner kan behövas. Läkemedlet orsakar måttligt illamående. |
| Ifosfamid | Ifosfamid kan orsaka irritation i urinblåsan, och därför ges ett blåsskyddande läkemedel under droppdagarna. Det krävs ett stort vätskeintag vid sidan om behandlingen. Illamåendet är vanligtvis måttligt. Ibland orsakar läkemedlet förvirring, som snabbt korrigeras genom att man avslutar ifosfamid och tar stödjande medicinering. |
| Cyklofosfamid | Cyklofosfamid kan orsaka illamående, men detta kan vanligtvis kontrolleras med förebyggande läkemedel. Håret faller ofta av efter behandlingen. Blodvärdena kan också sjunka. Cyklofosfamid orsakar infertilitet, så det rekommenderas att unga patienter funderar på bevarandet av sin fertilitet innan behandlingen inleds. Läkemedlet kan också orsaka irritation i urinblåsan och vid behov kombineras ett blåsskyddande läkemedel med behandlingen. |
| Vinkristin | De vanligaste biverkningarna av vinkristin är stickningar och domningar i nerverna, oftast i händer och fötter, samt förstoppning. Ibland kommer nervsymtomen först efter behandlingen och kan pågå i flera år. |