Allmän information om meningeom
Meningeom skjuter undan hjärnan och nervrötterna och växer avgränsat precis utanför hjärnvävnaden, inte inuti den. De kan fästa sig vid artärer och kranialnerver, växa in i venösa kanaler och ben, eller på andra ställen i skallen. Deras tillväxt är vanligtvis långsam och de förblir asymtomatiska och små under en lång tid.
Meningeom förekommer oftast hos personer över 50 år. Hos barn och unga är meningeom sällsynt. Det är flera gånger vanligare hos kvinnor än hos män.
Symtom på meningeom
De vanligaste symtomen är epilepsi, huvudvärk och ett lokalt neurologiskt symtom beroende på var det är lokaliserat. Ett långsamt växande meningeom kan bli väldigt stort innan det upptäcks. Allt oftare upptäcks små, asymtomatiska meningeom av en slump i samband med en magnetundersökning.
Behandling av meningeom
Meningeom är den vanligaste typen av tumörer inuti skallen som behandlas med kirurgi. Mikrokirurgiskt avlägsnande av tumören är den primära behandlingen, och ett fullständigt avlägsnande är möjligt i cirka 80 procent av fallen. Kirurgi på skallbasen kan vara tekniskt mycket krävande, och behandlingen av meningeom som är lokaliserade på ett besvärligt ställe kräver särskild erfarenhet. Efter ett fullständigt avlägsnande återkommer meningeom hos ca 20 procent av patienterna inom 20 år och återfallen kan också opereras.
Selektiv strålbehandling, dvs. stereotaktisk strålbehandling används om operationen är riskfylld, om ett återfall sker snabbt eller om meningeomet är en mer aggressiv vävnadstyp än vanligt.
Små och asymtomatiska meningeom som upptäcks oväntat vid andra undersökningar behöver inte nödvändigtvis behandlas, och det räcker ofta med uppföljning, särskilt hos äldre patienter.