| Neuropsykologisk undersökning | En neuropsykologisk undersökning är en ytterligare undersökning som används vid utredningen av demenssjukdomar. Den är i allmänhet nödvändig vid undersökning av personer i arbetsför ålder. Vid undersökningen utreds förändringar i en persons informationsbearbetning, dvs. den kognitiva funktionen, orsakerna till dessa förändringar och deras svårighetsgrad. De vanligaste orsakerna till en neuropsykologisk undersökning är symtom hos en person i arbetsför ålder, atypiska initiala symtom på demenssjukdom och behovet av att skilja åt andra tillstånd, såsom depression, från själva demenssjukdomen. I praktiken är en neuropsykologisk undersökning en bedömning som görs av en psykolog som är specialiserad på störningar i hjärnverksamheten och som vanligtvis tar 2–4 timmar. Baserat på personens bakgrundsinformation, en intervju, observationer och olika bedömningsmetoder bildas en uppfattning om personens nuvarande informationsbearbetning, eventuella förändringar jämfört med tidigare prestanda och de mest sannolika förklarande faktorerna. Det behövs en läkarremiss för neuropsykologiska undersökningar. |
| Cerebrospinalvätskeprov, dvs. lumbalpunktion | Ett cerebrospinalvätskeprov övervägs om symtombilden är avvikande, utvecklas snabbt, en sällsynt orsak till minnessymtomet misstänks eller om diagnostiseringen annars kräver det. Läkaren tar ett cerebrospinalvätskeprov med en tunn nål från nedre delen av ryggen mellan ländkotorna. Alzheimers sjukdom undersöks genom att man mäter koncentrationen av tre proteiner (beta-amyloid 42, fosforylerat tau och totalt tau) i cerebrospinalvätskan. Fastställandet av markörer för Alzheimers sjukdom kan användas som hjälp vid utredningen av lindriga eller atypiska fall. Liknande förändringar kan dock även förekomma hos symtomfria, äldre personer och vid andra hjärnsjukdomar, så resultatet bör tolkas som en del av helhetsbilden. För andra demenssjukdomar finns det inte ännu någon markörundersökning. Vid behov kan ett cerebrospinalvätskeprov också användas för att undersöka t.ex. inflammatoriska tillstånd i hjärnan. I misstänkta fall av normaltryckshydrocefalus, eller NPH, tas ibland ett cerebrospinalvätskeprov som en del av undersökningen. |
| Genetiska test | För det mesta förblir den bakomliggande orsaken till demenssjukdomen okänd. Flera ärftliga faktorer, liksom andra sjukdomar, livsstil och rusmedelsanvändning, bidrar till utvecklingen av sjukdomen. |
| Elektroencefalografi, dvs. EEG-undersökning | Förändringar i hjärnans elektriska aktivitet kan ses i ett elektroencefalogram (EEG). EEG används särskilt för att undersöka anfallsliknande minnessymtom eller vid misstanke om hjärninflammation eller några av de mer sällsynta demenssjukdomarna. |
| Undersökningar under sömnen | Det är ibland nödvändigt att som en del av minnesutredningarna utesluta sömnapné med hjälp av en sömnpolygrafi, dvs. en undersökning av andningsstörningar. Rastlösa rörelser under sömnen (REM-sömnstörning, REM sleep behavioural disorder, RBD) vid Parkinsons sjukdom och Lewykroppsdemens kan vid behov undersökas med en sömnpolygrafi. Undersökningarna utförs i hemmet eller på sjukhus i en klinisk neurofysiologisk enhet. |
| Isotopundersökningar (PET, SPECT) | I de tidiga stadierna av en demenssjukdom lokaliseras funktionsstörningen vid olika sjukdomar till olika hjärnområden. Mindre funktionella hjärnområden har mindre blodcirkulation och ämnesomsättning, dvs. de använder mindre socker. Fördelningen av blodcirkulationen eller ämnesomsättningen i hjärnan kan studeras med hjälp av en liten dos radioaktivt ämne med en gammakamera (SPECT) eller positronemissionstomografi (PET). Beta-amyloidansamlingar i hjärnan kan avbildas med positronemissionstomografi (PET). Avbildningsmetoder för ackumulering av tau är under utveckling. Vid Parkinsons sjukdom och Lewykroppsdemens minskar nivåerna av signalsubstansen dopamin i hjärnans basala ganglier. Förändringarna kan avbildas med olika typer av SPECT-undersökningar av hjärnan, t.ex. dopamintransportöravbildning (även känd som FP-CIT, DaTSCAN, beta-CIT) och dopaminreceptoravbildning. |
| Biopsi | Hjärnbiopsier tas vanligtvis inte för att undersöka demenssjukdomar. Om du genomgår en hjärnoperation eller ett intrakraniellt ingrepp av någon annan anledning kan en biopsi ibland tas samtidigt. Mikroskopiska förändringar i hjärnvävnaden och -cellerna kan studeras från biopsin. Vid bedömningen av fyndet är det viktigt att notera att förändringar också kan förekomma hos symtomfria personer. |