Minnesstörningens typ och svårighetsgrad är kopplad till vilken typ av hjärnsjukdom, skada på hjärnområdet eller funktionsstörning det är fråga om. En mer omfattande skada orsakar ofta större förändringar i funktionen, men ibland kan även en liten skada i en del av hjärnan som är viktig för minnet ha stor inverkan på minnet.
- Efter en lokal hjärnskada är minnessvårigheterna ofta mer inriktade på antingen språkligt innehåll (lästa nyheter, muntligt överenskomna möten eller textmeddelanden) eller icke-språkligt innehåll (rutter, ansikten, var saker eller platser finns). Denna typ av minnesstörning kan för en utomstående betraktare verka selektiv. Det är ännu mer förvirrande när gamla färdigheter som att cykla eller räkna ofta är nästan oförändrade.
- Efter en plötslig hjärnskada är det oftast svårare att lära sig nya saker. Gamla saker som man lärt sig före hjärnhändelsen brukar finnas kvar i minnet även efter hjärnskadan.
- När en störning i hjärnverksamheten förhindrar inkodning nästan oavsett vad som ska memoreras, talar man om amnesi. Svår amnesi kännetecknas av att man glömmer saker snabbt: det som sägs kan finnas kvar i minnet under en kort tid, kanske bara 10 minuter, för att sedan försvinna helt ur minnet.
- En minneslucka efter en hjärnskada (posttraumatisk amnesi, PTA) är en tidsperiod då man helt saknar sammanhängande minnen efter en olycka eller skada. Ibland försvinner också minnen från tiden före olyckan.
- Störningar i korttidsarbetsminnet är ett vanligt minnesproblem bland personer i arbetsför ålder. För det mesta beror störningar i arbetsminnet på att man har bråttom och gör för många saker samtidigt. Bekymmer, smärta och otillräcklig sömn kan också påverka arbetsminnets funktion. Lyckligtvis är sådana minnesproblem oftast lindriga och övergående.