Eventuella förändringar i funktionsförmågan och behovet av rehabilitering bedöms vid insjuknandet och därefter vid behov. Återhämtningen och funktionsförmågan stöds av en planerad och målinriktad rehabilitering som sker i rätt tid.
Vad är rehabilitering?
Rehabilitering är först och främst ett stöd för livshantering. Rehabilitering innebär aktiviteter som hjälper patienten att klara sig så självständigt som möjligt och på ett tillfredsställande sätt i sitt dagliga liv och sin livsmiljö. Rehabilitering innebär att man hanterar förändringen, utvecklas och lär sig. Om symtomen är lindriga och patienten klarar sig bra med symtomen behövs ingen rehabilitering. Att leva vardagslivet som vanligt kan vara tillräcklig rehabilitering om de störda funktionerna kan övas tillräckligt i vardagliga aktiviteter. Om hjärnskadan är omfattande och irreparabel kan det vara nödvändigt att dra slutsatsen att det inte finns några förutsättningar för rehabilitering.
Rehabilitering är ett samarbete
Patienter med hjärntumörer har ofta nytta av multidisciplinär rehabilitering. Rehabiliteringen och dess mål planeras tillsammans med patienten, hens närstående och rehabiliteringspersonalen. När en individuell rehabiliteringsplan upprättas bedöms behovet av rehabilitering, förutsättningarna för rehabilitering och de praktiska möjligheterna till rehabilitering. Patientens egen aktivitet är en viktig faktor.
Vårdpersonalen inom social- och hälsovården, såsom en specialist i neurologi, en sjukskötare, en fysioterapeut, en ergoterapeut, en talterapeut, en neuropsykolog och en socialarbetare deltar vid behov i planeringen och genomförandet av den multidisciplinära rehabiliteringen. Patienten drar också nytta av hjälp från sina anhöriga och sitt stödnätverk.
Rehabiliteringsstöd kan sökas från föreningar och organisationer, FPA och arbetspensionsanstalter. Ibland ingår yrkesinriktad rehabilitering. Detta innebär omskolning eller en ny yrkesplacering.