På sjukhuset undersöks en patient med en huvudskada som är i dåligt skick omedelbart. Sjukskötare och läkare kontrollerar först att blodtrycket och syresättningen är tillräckliga och att luftvägarna är öppna. Därefter bedöms medvetandegraden och, om möjligt, utförs en klinisk neurologisk undersökning. Därtill säkerställer man att det inte finns några skador på ryggraden, kroppen eller extremiteterna. Om medvetandegraden sjunker och luftvägarna inte hålls öppna sätts en andningstub in och personen med huvudskada ansluts till en respirator.
Därefter gör man nödvändiga, akuta bilddiagnostiska undersökningar. Ofta görs en datortomografi (DT) av huvudet och halsryggraden, en DT-undersökning av kroppen för personer som har råkat ut för en högenergiolycka och ofta en DT-undersökning av halspulsådrorna för att konstatera andra skador.
Om medvetandegraden är god och inga livshotande skador hittas vid den bilddiagnostiska undersökningen, räcker det vanligtvis med uppföljning på vårdavdelningen. Om en hjärnskada som kräver akut kirurgisk behandling konstateras, är målet att ingreppet ska utföras så snabbt som möjligt. Medvetslösa patienter läggs in på intensivvårdsavdelningen.
Hjärnskador och särskilt samtidig berusning orsakar ofta kräkningar, och om medvetandegraden är sänkt kan kräkningarna hamna i ”fel hals”, dvs. i luftstrupen och lungorna. Detta leder alltid till lunginflammation. Av den anledningen får de flesta medvetslösa personer omedelbart intravenös antibiotikabehandling och en näsmagslang sätts in för näringstillförsel. Dessutom placeras en artärkanyl i handleden eller i ljumsken för att kontinuerligt följa upp blodtrycket och för att underlätta tagningen av blodprov.