Flera orsaker till smärtor i ansiktet
Smärta i ansiktet kan orsakas av en sjukdom i ögon, öron, näsa, hals eller bihålor. Den kan också orsakas av nervirritation, såsom trigeminusneuralgi, eller vara en annan typ av värk i ansiktet. Smärtor i ansiktet kan också orsakas av smärta i tuggmuskeln och käklederna. Ibland kan värk i ansiktet uppstå under ett anfall av klusterhuvudvärk.
Stickande och elstötslik trigeminusneuralgi
Trigeminusneuralgi kännetecknas av en ryckande och intensiv smärta på ena sidan av ansiktet, ofta i kind- eller hakområdet, som börjar plötsligt. Anfallen kan vara från några sekunder till några minuter och kan inträffa tiotals gånger per dygn.
En smärtattack kan utlösas till exempel av att röra vid ansiktet, raka sig, sminka sig eller tvätta håret. Kall luft, vind, ätande eller tandborstning kan också utlösa en serie smärtattacker.
I de flesta fall visar bilddiagnostiska undersökningar av hjärnan inte några avvikelser i trigeminusnervens banor, vilket innebär att orsaken till trigeminusneuralgin förblir oklar. Ibland kan man konstatera en nerv-blodkärlskontakt, där en krökning i ett blodkärl trycker på en gren av trigeminusnerven. Ibland kan ett inflammatoriskt plack hittas i hjärnstammen eller någon annanstans i trigeminusnervens bana hos en person med samtidig MS. Ibland uppstår smärtsymtom av typen trigeminusneuralgi efter t.ex. en tandåtgärd eller andra operationer och skador i ansiktsområdet.
Smärtor i ansiktet som inte är trigeminusneuralgi
Vid atypisk smärta i ansiktet kan smärtan vara en konstant molande värk utan korta, elstötslika smärtattacker. Smärtor i ansiktet kan ibland orsakas av en sjukdom som kräver behandling. Orsaken till smärtan och behovet av undersökningar bedöms av en läkare vid en hälsocentral eller en privatläkare, som vid behov konsulterar en neurolog. En tandläkare eller, vid behov, en mun- och käkkirurg kan hjälpa till med behandlingen av käkledssmärta och tandrelaterade orsaker.
| Medicinsk behandling av smärtor i ansiktet | Trigeminusneuralgi och annan ansiktssmärta behandlas med antiepileptiska eller antidepressiva läkemedel, som lindrar nervrelaterad smärta. De primära förebyggande läkemedlen, särskilt i epilepsigruppen, är karbamazepin och oxkarbazepin. Den förebyggande medicineringen ökas gradvis till en smärtlindrande nivå. Det är viktigt att använda medicineringen regelbundet under flera månader, ibland till och med flera år. Med regelbunden förebyggande medicinering minskar känsligheten för smärta och behovet av att undvika stimuli som orsakar smärtattacker minskar. För att hitta den rätta, effektiva förebyggande medicineringen kan det vara nödvändigt att prova flera olika alternativ. |
| Repetitiv magnetstimulering | På senare år har läkemedelsbehandlingen kompletterats med repetitiv transkraniell magnetstimulering (rTMS), som använder en exakt tredimensionell magnetundersökning för att navigera till en exakt stimuleringsplats på hjärnans yta. Anordningen används för att leda en mild elektrisk ström på skallens yta vid den önskade punkten, där en 8-formad spole genererar en magnetisk puls som passerar genom skallen och genererar en mild elektrisk ström till ett 2–3 mm stort område av hjärnans yta. Där aktiveras neuronerna och utsöndrar endorfiner, dopamin, serotonin och andra signalsubstanser, och signalen skickas vidare längs hjärnans smärtblockerande nätverk. Behandlingen måste upprepas på vardagar under två veckor, och senare fortsätter behandlingen med längre mellanrum om det är fördelaktigt. Ungefär hälften av patienterna har nytta av behandlingen, dvs. de får mer än 30 procents smärtlindring. rTMS-behandlingar finns nu tillgängliga på alla universitetssjukhus och vissa centralsjukhus. Varje sjukhus har sina egna standarder för vem som är lämplig för rTMS-behandling. |
| Möjligheter till kirurgisk behandling | Om trigeminusneuralgin beror på en nerv-blodkärlskompression som konstaterats vid en magnetundersökning av hjärnan, kan en neurokirurg konsulteras om behovet av operation. Under operationen kan en teflonplatta placeras mellan trigeminusnerven och blodkärlet för att separera dem (mikrovaskulär dekompression). Trigeminusnervknutan kan också värmebehandlas för att minska känslan i ansiktet (termokoagulation). |