Behovet av tjänster i hemmet bedöms i ett tidigt skede utifrån den insjuknades behov och i ett senare skede i allt högre grad även utifrån den vårdande anhörigas behov. En demenssjuk som bor ensam behöver en annan uppsättning tjänster än en demenssjuk som bor med en anhörig eller en demenssjuk som har många anhöriga eller vänner som bor i närheten och deltar i vården. Den närmaste kretsen bör involveras som partner och resurser: det finns en plats för alla i kedjan av hjälpare. Ett svagt stödnätverk eller avsaknad av ett sådant ställer högre krav på vårdpersonalen i fråga om att förstå patientens individuella liv och identifiera hens behov.
Det finns många slags stöd och hjälp att få
Hemvården erbjuder ett brett utbud av stödtjänster:
- minneshjälpmedel
- rörelsehjälpmedel
- trygghetstelefon
- måltids-, städ-, tvätt- och butikstjänster
- säkerhetsanordningar för hemmet, såsom spisvakt och dörrvakt
- renovering av badrum
- ledsagarservice och hjälp med att uträtta ärenden
- olika former av frivilligverksamhet, såsom vänverksamhet och promenadkompisar.
För att hemvårdens stödtjänster ska vara tillgängliga planenligt och vid rätt tidpunkt krävs det att minnesskötaren har en grundlig förståelse för hemsituationen och känner till de utmaningar som sjukdomen innebär.
Det bästa sättet att hitta rätt mängd stödtjänster är att bekanta sig med tjänsten och prova olika alternativ och hur de fungerar. Å andra sidan kan det kännas så tungt att bara prova sig fram att tjänsterna inte alls används. En demenssjuk kan ha en hög tröskel för att ta emot hjälp, till exempel på grund av den misstänksamhet som demenssjukdomen orsakar. När det gäller tjänster i hemmet kan uppbyggandet av ett personligt och förtroendefullt samarbetsförhållande och möjligast liten omsättning av personer vara avgörande för att lyckas.