Efter ett enskilt epileptiskt anfall är körförbudet tre månader om man inte konstaterar en benägenhet för upprepade anfall på grund av en hjärnsjukdom (dvs. ingen epilepsidiagnos ställs). Läkaren antecknar körförbudet i sjukjournalen. Om epilepsi diagnostiseras är körförbudet ett år utan anfall.
Diagnosen epilepsi baseras antingen på förekomsten av fler än ett anfall, eller på att det första anfallet följdes av en undersökning som avslöjade en bakomliggande sjukdom som exponerar för epilepsi eller ett avvikande EEG. Läkaren måste informera polisen om detta körförbud. Körkortet kan återfås om det inte har förekommit några anfall på ett år och läkaren skriver ett nytt utlåtande, på basis av vilket patienten får körkortet tillbaka.
Om det har gått mindre än tre år sedan det föregående anfallet kommer ett nytt anfall att leda till ett nytt ettårigt körförbud. Om det har gått tre år eller mer sedan det senaste epileptiska anfallet leder ett enstaka anfall till sex månaders körförbud. I båda fallen kommer körförbudet att anmälas till polisen och körkortet återfås med ett läkarutlåtande om det inte har förekommit några anfall inom tidsfristen.
För vissa personer med epilepsi kan man överväga att minska eller helt sluta med medicineringen. Inget körförbud utfärdas i förväg för den tid som en sådan minskning eller utsättning varar. Men om man får ett epileptiskt anfall i samband med en läkarordinerad dosminskning, följer ett körförbud på tre månader (som inte anmäls till polisen). Tre månader räknas från det datum då medicineringen återställts till sin tidigare nivå.
Förutom anfallen måste bedömningen av körförmågan ta hänsyn till om epilepsin eller den bakomliggande sjukdomen är förknippad med andra symtom än anfall. Problem med till exempel uppmärksamheten, observationsförmågan eller rörligheten kan påverka körförmågan. Sådana symtom kan leda till ett längre körförbud än vad anfallen i sig skulle innebära.