Hydrocefalus, dvs. störning i hjärnvätskans cirkulation
SAB kan förorsaka en störning i hjärnvätskans cirkulation, dvs. hydrocefalus som en sen komplikation. Som en följd av en hjärnblödning kan det uppkomma en störning i hjärnvätskans cirkulation eftersom blod har läckt ut i hjärn-ryggmärgsvätskan (subaraknoidala utrymmet). Hos vissa personer med SAB (cirka 10–20 procent) löser sig inte cirkulationsstörningen på egen hand utan de genomgår en shuntoperation, där ett shuntrör förs in i hjärnventrikeln, under huden och sedan antingen in i hjärtat eller bukhålan för att avlägsna överflödig hjärn-ryggmärgsvätska.
Vasospasm i hjärnartären
SAB kan orsaka en komplikation i hjärnartärerna som kallas ofrivillig sammandragning av hjärnartären, dvs. vasospasm. Risken är störst under de första två veckorna efter blödningen, vilket är anledningen till att denna tid ofta tillbringas på sjukhus. Vasospasm förebyggs både på intensivvårdsavdelningen och på vårdavdelningen med en medicinering som höjer blodtrycket och vidgar hjärnartärerna. Vanligtvis kan vasospasm förebyggas eller behandlas med denna behandling, men i värsta fall kan den orsaka en hjärninfarkt, dvs. en skada på hjärnvävnaden på grund av otillräcklig lokal blodcirkulation i hjärnan.
Infektioner
SAB-patienter är allvarligt sjuka och ofta utsatta för olika typer av inflammationer, dvs. infektioner. Lunginfektioner och urinvägsinfektioner är särskilt vanliga hos patienter som kräver långvarigt sängliggande och särskilt hos patienter som kräver långvarig intensivvård. Patientens tillstånd, symtom som tyder på infektion och laboratorieprover följs noggrant upp för att utreda infektionerna och man strävar efter att behandla dem effektivt. Patienter som har fått ett tillfälligt ventrikolostomi för att behandla hydrocefalus löper också risk att drabbas av hjärnhinneinflammation.
Blodproppar
SAB-patienter, liksom andra svårt sjuka patienter som kräver långvarigt sängläge, är utsatta för olika tromboemboliska komplikationer såsom djup ventrombos i extremiteterna och lungembolism. Vid långvarigt sängläge kan proppar förhindras med hjälp av stödstrumpor och läkemedel som injiceras subkutant. För att undvika denna risk är målet att mobilisera patienterna, dvs. att hjälpa dem att röra på sig så snart de är kapabla.