Patientens symtom kan vara svåra att tolerera. Den bekanta personens tillvägagångssätt, känslouttryck och reaktioner kan förändras. Dessa förändringar kan också göra patienten själv frustrerad, vilket kan yttra sig som irritation och ilska, och kan orsaka missförstånd och gräl inom familjen. I värsta fall kan en allvarlig sjukdom leda till en situation där alla hoppas på och förväntar sig stöd från varandra, men ingen har resurser att ge det.
Berätta om dina känslor och be om hjälp
När du åker till sjukhuset, fråga djärvt om saker du funderar på. Du kan alltid vända dig till en sjukskötare när du besöker sjukhuset, och du kan också ta kontakt per telefon. En diskussion med en socialarbetare reder ut vilka möjligheter det finns att få olika sociala förmåner. Du kan få praktisk hjälp från din hälsocentral för att klara dig hemma.
Om du inte får tillräckligt med stöd från dina närstående och tycker att din livssituation är utmanande, diskutera möjligheterna att själv få professionell hjälp när du besöker sjukhuset. Även en kort diskussionsserie med en psykolog/sjukskötare/psykiater kan hjälpa dig att orka.
Cancerorganisationerna har också ett utbud av verksamhet för att stödja orken. Vissa cancerföreningar har grupper för hjärntumörpatienter och deras närstående, där det är möjligt att träffa andra anhöriga och utbyta erfarenheter. Anpassningskurser hjälper många.
Att stöda barn och unga
På grund av en allvarlig sjukdom i familjen kan barnen också behöva utomstående hjälp. Barn och ungdomar i familjen reagerar på olika sätt och kan inte uteslutas eller ignoreras. Ovetskap ökar också deras ångest och kan ge upphov till skadliga uppfattningar.
Barn och ungdomar kan känna sig skyldiga till en förälders sjukdom. Därför måste barn få veta de viktigaste sakerna om förälderns sjukdom som påverkar deras praktiska liv. Professionell hjälp och rådgivning bör sökas med låg tröskel, särskilt om barnet ändrar sitt beteende, till exempel lämnar en vän eller är mer upprörd än vanligt.