Personer med en demenssjukdom känner ofta inte själva igen symtomen på sin sjukdom. Om du alltså är orolig för förändringar i din närståendes minne, annan informationsbearbetning eller beteende är det värt att ta hen till ytterligare undersökningar, även om hen inte har märkt någon förändring i sitt tillstånd. Minnesförändringar kan orsakas av många olika saker, och det är inte alltid fråga om en progressiv demenssjukdom. Även om åldrandet förändrar minnet ökar det också risken för demenssjukdom, och orsaken till ökade minnessymtom måste identifieras. Oavsett orsak är den mest effektiva behandlingen av minnessymtom att börja så tidigt som möjligt.
Ofta handlar minnesutredningar om att ta reda på den övergripande situationen även ur en närståendes perspektiv. Som närstående kan du förbereda dig för minnesutredningarna genom att anteckna dina observationer av eventuella förändringar i funktionsförmågan. Tidiga tecken på demenssjukdom kan vara att man går vilse i bekanta omgivningar, har svårigheter att börja använda nya saker, förändringar i karaktär och personlighet, svårigheter att hitta ord eller att använda olämpliga ord. Nytillkomna humörsymtom, onormala sinnesförnimmelser eller ångest kan också tyda på en begynnande demenssjukdom.
Att leva med en person med demenssjukdom
Demenssjukdomar är progressiva hjärnsjukdomar. De försämrar minnet och andra aspekter av informationsbearbetningen, t.ex. talproduktionen och talförståelsen samt uppfattningen av omgivningen. De har också en inverkan på vakenheten och humörsvängningar samt initiativförmågan.
I och med dessa förändringar och när sjukdomen fortskrider ställs både den drabbade och hens närstående inför en rad olika känslor och utmaningar. Det är dock viktigt att vara medveten om att symtomen vid och fortskridandet av demenssjukdomar varierar från person till person. Demenssjukdomar kan vara förknippade med förvirrande beteendemässiga eller känslomässiga symtom. Det är bra att prata med en läkare om dem, eftersom det finns både läkemedelsfria behandlingar och läkemedel som kan hjälpa till att lindra symtomen. Det är inte möjligt att ge en exakt bild av hur sjukdomen kommer att påverka någon, vilka symtom den kommer att ge eller hur den kommer att utvecklas under de kommande åren.
En demenssjukdom kan delas in i fyra stadier baserat på sjukdomens symtom och personens funktionsförmåga. Dessa är tidigt stadium, lindrigt stadium, medelsvårt stadium och svårt stadium.
När sjukdomen fortskrider kan också förhållandet till den närstående förändras. Det är viktigt att komma ihåg att varje parförhållande är unikt. När en av partnerna drabbas av demenssjukdom blir livet gradvis mer utmanande, vilket påverkar hur de hanterar vardagen och därmed parförhållandet. Den nya vardagen kräver anpassning på båda sidor. Men en demenssjukdom betyder inte att relationen försvagas, den kan till och med stärkas.
Partnern eller en annan närståendevårdare har oftast det största ansvaret för det dagliga livet. När du förstår och hanterar dina egna känslor i lugn och ro är det lättare att bära och acceptera dina egna känslor och den sjuka personens känslor. Många närstående till demenssjuka personer har nytta av kamratgrupper som organiseras av lokala minnesföreningar. De ger en möjlighet att prata med människor i samma situation och dela med dig av glädjeämnen och sorger.
Som anhörig behöver du också stöd och information. Du bör också vara uppmärksam på ditt eget välbefinnande.