Diagnoskriterierna för narkolepsi baserar sig på den internationella klassificeringen av sömnstörningar (International Classification of Sleep Disorders).
Diagnosen narkolepsi typ 1 kräver
- ett dagligt tvångsmässigt behov av att somna eller insomning dagtid i mer än tre månader
- antingen kataplexi och resultaten från sömnstudier som är specifika för narkolepsi,
- eller en låg orexinhalt som uppmätts i ett hjärn-ryggmärgsvätskeprov.
Diagnosen narkolepsi typ 2 kräver
- ett dagligt tvångsmässigt behov av att somna eller insomning dagtid i mer än tre månader
- resultaten från sömnstudier som är specifika för narkolepsi
- ingen kataplexi
- att orexinhalten i hjärn-ryggmärgsvätskeprovet är normal eller högst något avvikande eller att orexinet inte har mätts
- att andra sjukdomar eller orsaker inte förklarar översömnighet och resultaten från sömnstudierna.
Vid narkolepsi typ 2 är orexinhalten normal, varvid diagnosen är starkt baserad på vakenhetsstudier. Då bör de andra orsakerna till trötthet uteslutas med särskild noggrannhet.
Eftersom det är fråga om en livslång sjukdom och diagnosen bör vara säker, görs vanligtvis både sömnstudier och hjärn-ryggmärgsvätskeprov.
Olika enkäter kan också hjälpa till att bedöma sannolikheten för narkolepsi.