En datortomografibild av hjärnan, som visar blod i vitt på hjärnans yta, mellan hjärnvindlingarna bland hjärn-ryggmärgsvätskan.
Ofta resulterar en huvudskada i blod främst lokalt nära skadeområdet. Traumatisk SAB innebär alltså att det finns blod på hjärnans yta, i hjärn-ryggmärgsvätskan. Blodet försvinner av sig självt. Symtomen beror på hur allvarlig skadan är och eventuella andra intrakraniella skador.
Spindelvävshinnan, dvs. araknoidea, omger ryggmärgen och hjärnan som en tätt sluten påse på ytan av hjärnvindlingarna, och hjärn-ryggmärgsvätskan cirkulerar runt hjärnan och ryggmärgen i denna påse. Ryggmärgsvätska bildas ständigt bland annat i hjärnventriklarna inne i hjärnan, och vätskan flödar normalt inne i hjärnan genom ventrikelsystemet, släpps ut runt hjärnan och återabsorberas så småningom tillbaka till blodcirkulationen.
Om mycket blod läcker ut i hjärn-ryggmärgsvätskan kan det orsaka en blockering i vätskecirkulationen, antingen i ventrikelsystemet inne i hjärnan eller i de små nystanen från vilka vätskan normalt absorberas till blodcirkulationen. Detta leder i sin tur till att för mycket vätska ansamlas. Hjärnkamrarna kan bli större och det intrakraniella trycket stiger. Då talar man om en störning i hjärnvätskans cirkulation, dvs. likvor eller hydrocefalus, vattenskalle. Hydrocefalus kan kräva kirurgisk behandling.
Traumatisk SAB har i undersökningar visat sig avsevärt minska överlevnadsprognosen för personer med hjärnskador. Orsaken till detta har inte kunnat fastställas. Det är möjligt att blodet som har läckt ut i hjärn-ryggmärgsvätskan orsakar irritation och inflammation i hjärnhinnorna, hjärnblodkärlen och hjärnvävnaden.
Om traumatisk SAB är den enda skadan som hittas hos en patient med hjärnskada brukar återhämtningen dock gå ganska snabbt – blodet försvinner från hjärn-ryggmärgsvätskan inom några veckor. I sällsynta fall kan det i ett senare skede (om månader eller till och med flera år senare) utvecklas en störning i hjärnvätskans cirkulation som kräver behandling.