Tunna blodkärl, så kallade bryggvener, löper från hårda hjärnhinnan, som är tätt fäst vid benets inre yta, till hjärnans yta. Om hjärnan rör på sig och en sådan ven brister, uppstår det en blödning mellan hjärnans yta och hårda hjärnhinnan. Detta kallas en blödning under skallbenet, det vill säga subduralblödning (på latin
hematoma subdurale, på engelska
subdural haematoma).
Subduralblödningar är vanliga hos äldre personer som har druckit mycket alkohol under en längre tid, eftersom åldern eller alkoholkonsumtionen gör att hjärnan krymper och lämnar mer utrymme omkring sig. Dessutom ökar blodförtunnande läkemedel eller trombocythämmande läkemedel risken för blödning. En skallskada som leder till en subduralblödning kan också orsaka hjärnkontusioner.
| Symtom | Symtomen utvecklas långsammare än vid epiduralblödning – ofta inom några timmar efter skadan. Det blod som sipprar från de brustna bryggvenerna till hjärnans yta sträcker sig vanligtvis över hela hjärnans yta på ena sidan och tar mycket utrymme. Blodet expanderar när det koagulerar och skapar tryck på hjärnans yta. Symtomen omfattar vanligtvis en långsam nedgång i medvetandegraden som ibland föregås av förlamningssymtom på ena sidan, en störning i talproduktionen eller ett krampanfall. |
| Behandling | Behandlingen av en akut subduralblödning beror på flera faktorer. Situationen bedöms alltid från fall till fall, baserat på medvetandegrad, blödningens storlek, associerade skador och bakomliggande sjukdomar. Om blödningen är liten, eller om patienten mår bra, följer man vanligtvis upp tillståndet. Om blödningen är stor behandlas den oftast kirurgiskt. Under operationen öppnas skallen och hårda hjärnhinnan och blodet sugs upp och spolas bort från hjärnans yta. Detta gör att hjärnan kan expandera till sin tidigare volym. Om medvetandegraden är låg läggs patienten vanligtvis i respirator och får intensivvård åtminstone under operationen. Syftet är att försöka förhindra ytterligare skador som orsakats av blödningen, såsom hjärnsvullnad eller cirkulationsstörningar i hjärnan. Ibland kan intensivvården behöva fortsätta i flera veckor. |
| Återhämtning | Prognosen för akut subduralblödning varierar avsevärt beroende på blödningens storlek, medvetandegrad, associerade skador och bakomliggande sjukdomar. Det bedöms allmänt att en akut subduralblödning har den sämsta prognosen av alla hjärnskador, delvis på grund av att patienterna ofta är äldre och har sämre hälsa än andra patienter med härnskador. Det finns också många problem i samband med långvarig intensivvård och respiratorvård. Om blödningen ändå är liten och patienten mår bra kan det dock hända att det inte krävs något mer än uppföljning på avdelningen och då är återhämtningen ofta okomplicerad. Ibland kan återhämtningen efter ett akut subduralblödning ta längre tid, särskilt om det är en liten blödning som har behandlats med uppföljning. Under några veckor kan blodkoaglet småningom bli rinnande, börja samla vätska runt sig och börja expandera. Då är det fråga om en kronisk subduralblödning som du kan läsa mer om på följande länk: |