En magnetundersökning är den primära undersökningen för symtom som utvecklas långsammare. Före en operation genomgår man alltid en magnetundersökning av huvudet (MR) med intravenöst kontrastmedel, om det inte finns något hinder för det. Tumörens förhållande till hjärnvävnaden, hjärnnerverna, artärerna, venerna och skallbenet undersöks noggrant för att säkerställa att avlägsnandet blir så fullständigt och säkert som möjligt.
Röntgenstrålning används inte vid magnetundersökning
MR grundar sig på ett starkt magnetfälts förmåga att vända väteatomernas riktning, och på mätning av den impuls som orsakas av deras omkastning. Vid undersökningen används inga röntgenstrålar, och därför är det den bästa bilddiagnostiska undersökningen för att avbilda hjärnan hos små barn och gravida kvinnor (utom under graviditetens första trimester).
MR är ofarlig för patienten; endast personer som har fått en cochleaimplantat insatt under en operation eller till exempel ett metallchip i ögonområdet vid en arbetsolycka kan inte genomgå en MR-undersökning. Många pacemakerpatienter kan numera också genomgå MR under överinseende av en kardiolog. Vanliga höftproteser eller plattor och skruvar som används för att behandla benfrakturer är inget hinder för MR.
Magnetundersökningen tar länge
Magnetundersökningen utförs i ett relativt litet utrymme som kan orsaka klaustrofobi. Om du har klaustrofobi är det är bra att nämna denna benägenhet för läkaren före undersökningen.
Under en magnetundersökning får patienten också ofta ett s.k. kontrastämne i en ven i armvecket för att bättre åskådliggöra strukturer som innehåller rikligt med blodkärl. Kontrastämnet som innehåller gadolinium och som används vid en magnetundersökning har en annan sammansättning än DT-kontrastmedlet, så det kan vanligtvis användas även när kontrastmedlet inte kan administreras vid DT, t.ex. på grund av njursvikt eller överkänslighet mot jod.