En hjärnkontusion (på latin
contusio cerebri, på engelska
contusion) uppstår när hjärnan slår i skallens insida och det bildas en kontusion, det vill säga en blodutgjutning i hjärnbarken. Den vanligaste platsen för hjärnkontusioner är pannlobernas bas – när en person faller baklänges och slår i bakhuvudet kolliderar hjärnans pannlober med skallbasen. En annan typisk plats för kontusioner är i tinningloberna.
Hjärnkontusioner uppkommer omedelbart vid skadetillfället, men det är vanligt att blod fortsätter att sippra in i det skadade området under några dagar. Ibland visar bilddiagnostiska undersökningar som görs omedelbart efter en skada nästan inga skadeförändringar, men efter några dagar konstaterar man att hjärnkontusionerna har blivit betydligt större. Läkemedel som påverkar blodkoagulationen och koagulationsstörningar ökar denna tendens.
Det blod som sipprat in i hjärnvävnaden irriterar dessutom hjärnvävnaden och påverkar dess blodcirkulation lokalt, vilket leder till att hjärnan svullnar upp runt omkring. Behandling och förebyggande av hjärnsvullnad är några av de viktigaste målen för intensivvård efter en hjärnskada.
Symtom
Hjärnkontusionerna i sig kanske inte orsakar omedelbart synliga symtom, särskilt om de sitter i pannlobernas nedre delar. Man kan må ganska bra direkt efter skadan. Ibland beror detta på att skadorna i frontalloben gör det svårt att uppfatta och upptäcka symtom vid sidan av andra neuropsykologiska symtom. Denna typ av symptom visar sig ofta först i hemmet eller i arbetslivet, när vardagssysslorna inte längre går så smidigt. Dessutom kan även lindriga symtom förvärras vid hjärnsvullnad, och även en patient som mått bra till en början kan behöva intensivvård. Uppföljning på sjukhuset är mycket viktigt till en början.
Om skadan är mycket högenergisk till exempel till följd av en trafikolycka eller ett fall från flera meters höjd, kan hjärnkontusioner bildas inte bara i hjärnans ytskikt, utan även i djupare strukturer som hjärnstammen eller hjärnbalken. Då är medvetandegraden vanligtvis kraftigt reducerad och andra förändringar i hjärnan kan vanligtvis konstateras.