Målet är att påbörja rehabiliteringen så snart som möjligt efter insjuknandet. I vissa fall är behovet av rehabilitering kortvarigt och de språkliga symtomen avtar snabbt efter sjukdomens inledande fas. I vissa fall fortsätter dock behovet av rehabilitering och den insjuknade kan behöva långvarig terapi.
Vid rehabilitering utför patienten, under ledning av en talterapeut, övningar som är anpassade till kvaliteten och svårighetsgraden av de språkliga symtomen, i syfte att förbättra de språkliga färdigheterna. Målet kan till exempel vara att förbättra personens talförståelse, förmåga att hitta ord eller skrivförmåga.
Talterapeuten ger även vägledning genom olika kompensatoriska tekniker för att patienten ska kunna delta i interaktion så väl som möjligt. Det kan t.ex. handla om att använda skrift eller gester i konversationer.
Talterapeutisk rehabilitering har traditionellt sett skett i form av individuella besök, där talterapeuten och personen som ska rehabiliteras arbetar på tumanhand. Ofta utförs dock terapin tillsammans med närstående, som deltar i talterapibesöket och övar på interaktion tillsammans med personen som ska rehabiliteras. Terapin kan också äga rum i grupp, där flera personer och eventuellt deras närstående deltar i ett besök. Olika former av distansrehabilitering utvecklas också, till exempel där terapi ges via internet genom video- och röstkommunikation. Vilken form av terapi som är lämplig för situationen diskuteras mellan personen som ska rehabiliteras, närstående och talterapeuten.
Mycket övande är viktig vid rehabilitering av afasi. Talterapeuten vägleder också ofta personen att öva på egen hand eller tillsammans med närstående. Klienten bör uppmuntras att ta en aktiv roll i rehabiliteringen.