Parkinsons sjukdom orsakar ett brett spektrum av förändringar i hjärnan, och symtomen på sjukdomen är mångsidiga. De tydligaste symtomen är motoriska (vilodarrning, långsamma och stela rörelser och balansproblem), men de åtföljs också av kognitiva symtom, dvs. symtom som har att göra med hjärnans förmåga att bearbeta information.
Kognitiva symtom uppträder och utvecklas individuellt. Lindriga symtom är vanliga och symtomen fortskrider vanligtvis långsamt. Störande symtom är vanligare i äldre ålder och i de senare stadierna av sjukdomen. När de kognitiva symtomen utvecklas till att störa vardagslivet och funktionsförmågan talar man om demens vid Parkinsons sjukdom.
Det finns likheter i de underliggande mekanismerna för Parkinsons sjukdom och Lewykroppsdemens, vilket är anledningen till att symtomen vid demens vid Parkinsons sjukdom liknar de kognitiva symtomen vid Lewykroppsdemens. Denna text behandlar endast demens vid Parkinsons sjukdom. För mer information om Parkinsons sjukdom, besök sidorna om Parkinsons sjukdom i Hjärnhuset.
| Symtom | De mest typiska kognitiva symtomen vid Parkinsons sjukdom är relaterade till problem med exekutiva funktioner, uppmärksamhet, visuell perception och minne. Vid demens vid Parkinsons sjukdom har symtomen utvecklats så att de i hög grad stör det dagliga livet och funktionsförmågan. De kognitiva problemen omfattar bland annat svårigheter att börja tänka, långsamhet och utmattning samt icke-flexibilitet. Patienten blir lätt distraherad: tankarna kan vandra iväg till andra saker än den aktuella frågan. Att tänka på fler än en sak åt gången lyckas inte på samma sätt som tidigare. Patienter kan också ha svårt att planera och fatta beslut. Ovanstående symtom, i kombination med svårigheter med den visuella perceptionen, innebär ofta att patienterna kan ha svårt att lära sig använda nya apparater och även kan ha svårt att använda gamla, bekanta apparater. Det kan vara svårt att börja tänka, vilket är anledningen till att patienter kan verka stillastående när spontaniteten saknas. Alla dessa symtom påverkar också förmågan att lägga saker på minnet: patienterna minns inte aktuella händelser spontant som de normalt skulle göra, men med hjälp av till exempel ledtrådar och situationsanpassning kan återkallelsen fungera mycket bättre. När symtomen yttrar sig som olust, likgiltighet, initiativlöshet och en avtrubbning av känslolivet kallas det apati. Vid sidan av apati kan patienten ibland även ha drabbats av nedstämdhet, vilken kan vara mycket svår att skilja från symtomen på apati. Vid sidan om apati och nedstämdhet kan så kallade beteendemässiga symtom omfatta hallucinationer, vanföreställningar (t.ex. omotiverad svartsjuka), ångest och onormalt intensiv dagtrötthet. Symtomens svårighetsgrad kan variera avsevärt, från lindriga på en bra dag till kraftigt störande på en dålig dag. Å andra sidan kan symtomen också variera under dagen, till exempel i samband med förändringar i vakenhetstillståndet eller till följd av de motoriska symtomen på Parkinsons sjukdom. |
| Diagnos | Hörnstenen i diagnostiseringen av Parkinsons sjukdom är de symtom som patienten och dennes närstående rapporterar. Ibland uppstår misstanken om ett minnessymtom först under ett läkarbesök eller från resultaten av ett rutinmässigt minnestest eller frågeformulär. Diagnosen kan redan ställas på grundval av typiska symtom och resultat av minnestest, men vid behov kan ytterligare undersökningar som laboratorieprover, bilddiagnostiska undersökningar av hjärnan eller en neuropsykologisk undersökning utföras för att bedöma andra orsaker. |
| Behandling | Vid brist på botande behandling ligger fokus för behandling av demens vid Parkinsons sjukdom på att lindra symtomen och upprätthålla livskvaliteten. God vård av de motoriska symtomen på Parkinsons sjukdom och säkerställande av grundläggande medicinering lindrar ofta eller åtminstone balanserar symtomen på demenssjukdomen. Läkemedelsbehandlingen av själva demenssjukdomen är ofta rivastigmin eller en annan acetylkolinesterashämmare (AKE-hämmare). AKE-hämmare kan pigga upp, förbättra prestations- och koncentrationsförmågan och minska hallucinationer. Som en biverkning förekommer ibland smått ökad darrning, men lyckligtvis är detta vanligtvis inte störande. Mer information om AKE-hämmare finns i avsnittet Behandling av demenssjukdomar på denna webbplats. Motion är särskilt viktigt vid Parkinsons sjukdom: motion upprätthåller inte bara motoriken, utan har också flera effekter på hjärnans välbefinnande. Motion lindrar också minnessymtom och symtom i informationsbearbetningen genom att förbättra humöret och vakenhetstillståndet. God vård av patienter omfattar även behandling av beteendemässiga symtom, god allmänvård, rehabiliterande vård, adekvat stöd och service samt säkerställande av patienternas rättigheter och förmåner. Progressiva demenssjukdomar försämrar patientens körförmåga. Till god vård hör också att ta hänsyn till patienternas och medtrafikanternas trafiksäkerhet. Därför utvärderas körförmågan regelbundet som en del av uppföljningen av sjukdomen. Mer information om behandling och uppföljning av demenssjukdomar finns i avsnittet ”Behandling av demenssjukdomar” på denna webbplats. |