Beteendeförändringar kan visa sig genom t.ex. överdriven lättretlighet, svordomar eller skratt i olämpliga situationer, eller att patienten närmar sig främlingar på ett olämpligt sätt. Symtomen kan också omfatta oförmåga att köa och ibland aggressivitet. Förmågan att ta hand om sin egen hygien kan också vara sämre än tidigare. Detta kan återspeglas i patientens bristande intresse för saker som tidigare upplevdes som givande. Det kan vara svårt att börja och avsluta aktiviteter: patienten kan till exempel behöva en uppmaning om att börja borsta tänderna och en andra uppmaning om att sluta borsta tänderna. Ett typiskt kännetecken är en förlust eller försämring av förmågan till sympati och empati. Detta kan t.ex. innebära kränkande kommentarer eller likgiltighet inför närståendes smärta eller oro. Patienten kan också undvika ögonkontakt eller att umgås med sina närstående. Symtombilden omfattar ofta repetitiva mållösa rörelser, som knackande, gnuggande eller skrapande. Dessutom kan beteendet verka tvångsmässigt (t.ex. städritualer, upprepade kontroller av saker eller hamstring). Upprepning av ord eller fraser kan också vara en del av sjukdomsbilden. Sjukdomen förknippas ibland med hyperoralitet, vilket innebär förändrade mat- och dryckesvanor. Det kan handla om onormalt sug efter fet mat, hetsätning, att börja röka, alkoholism och att smaka på eller svälja föremål. Hos många patienter störs dygnsrytmen och sömnkvaliteten försämras i de tidiga stadierna av sjukdomen. Vissa patienter upplever också lindriga symtom på parkinsonism, t.ex. stelhet i armar och ben, uttryckslöshet, onormal gång eller darrning vid vila. Det väsentliga är att patientens beteende och karaktär har förändrats jämfört med tidigare. Identifiering av symtombilden kompliceras av dess mångfald och variationer mellan olika patienter. Symtomen yttrar sig olika hos olika patienter, och alla patienter upplever inte alla symtom. I de tidiga stadierna av sjukdomen finns det vanligtvis inga minnessymtom eller visuella perceptionssvårigheter. |