Med plötsliga störningar i hjärnverksamheten avses neurologiska tillstånd som börjar snabbt, såsom cirkulationsstörning i hjärnan eller hjärninflammation, eller olyckor som skadar hjärnan och förändrar funktionsförmågan. Hjärnsjukdomar kan också orsaka förändringar som framskrider gradvis, vilket är fallet med olika demenssjukdomar.
Individuella konsekvenser
Hjärnskadors effekter på funktionsförmågan är individuella. Beroende på skadans läge och omfattning kan händelsen leda till tillfälliga eller bestående förlamningssymtom i kroppen, känselbortfall eller andra sensoriska funktionsbrister, talsvårigheter, afasi, minnesförlust och andra problem med informationsbearbetning. När man måste avstå från arbete, hobbyer eller bilkörning på grund av en funktionsbegränsning är begränsningen närvarande varje dag.
Konsekvenserna är inte alltid så här uppenbara. Lindrigare neuropsykologiska symtom kan visa sig först när sjukledigheten är över och det är dags att återgå till arbete eller studier.
Återhämtning och lindring av symtomen
Förändringarna i funktionsförmågan efter en plötslig hjärnsjukdom eller hjärnskada är vanligtvis som svårast omedelbart efter händelsen. När återhämtningen har börjat kan symtomen lindras delvis eller till och med helt. Återhämtningen tar tid och förtroendet för de egna förmågorna kommer gradvis tillbaka. Ofta kommer det fram först med tiden vilka förändringar i funktionsförmågan som blir bestående.
- Om de neuropsykologiska eller andra symtomen ökar markant under återhämtningsperioden bör du söka dig till ytterligare undersökningar.
- Om svårigheterna gradvis ökar senare i livet och förmågan att fungera i vardagen försämras kan det bero på en debuterande demenssjukdom. Det lönar sig att söka sig till undersökningar i tid för att hitta en förklaring på förändringarna i funktionsförmågan och rätt typ av hjälp.