Att köra bil är en mycket automatiserad aktivitet och det kan vara svårt att själv lägga märke till färdigheter som hör till den och försämringar av dessa. En sjuk eller skadad persons bedömning av sin körförmåga kan också vara felaktig på grund av brister i medvetenheten om symtomen.
Neuropsykologisk undersökning
När mer detaljerad information om förändringar i informationsbearbetningen behövs för bedömningen utförs en neuropsykologisk undersökning för att kartlägga kognitiva och psykologiska förutsättningar för att köra bil. Neuropsykologens bedömning baseras förutom på testresultat även på medicinsk dokumentation, intervjuer, frågeformulär, observation av funktionen i undersökningssituationen och, vid behov, en intervju med en närstående. Bedömningen och slutsatserna grundar sig på dessa undersökningsdata.
Neuropsykologiska fynd
Vid bedömningen av körförmågan fäster neuropsykologen särskild uppmärksamhet vid vakenhetstillståndet och uppmärksamhet, visuell perception, förmågan att uppfatta riktningar och rumsliga relationer, arbetsminnets funktion samt att personen kan fungera allmänt, omdömesförmågan och exekutiva funktioner. Viktiga fynd är bl.a.:
- Kraftiga fluktuationer i vakenhet eller uppmärksamhet
- Brist på uppmärksamhet i ena halvan av kroppen, dvs. neglekt
- Övergripande långsamhet och/eller stagnation i informationsbearbetningen
- Betydande störning i exekutiva funktioner eller funktionskontroll
- Hög känslighet för störningar i funktioner
- Minskad förmåga att bedöma sin egen funktion och förändringar i den
Krav på körhälsa
Lindriga förändringar i funktionsförmågan är vanligtvis inte ett hinder för att köra bil. Omdömesförmågan och förmågan att fatta beslut kan delvis kompensera för brister inom andra områden av prestationsförmågan, förutsatt att de svårigheter som observerats inte är allvarliga.
För yrkeskörning gäller strängare krav på körhälsan än för privatbilism, vilket gör att även lindriga brister i funktionsförmågan kan förhindraatt ett yrkeskörkort återställs.