Eftersom apraxi specifikt handlar om svårigheter med viljestyrd handling, bör situationer där handlingen är naturlig och spontan gynnas. Avsiktliga försök kan bara röra till handlingen. Det är viktigt att öva på handlingen i konkreta vardagssituationer. Ibland lönar det sig att stoppa handlingen och ta en kort paus, varefter man lugnt kan fortsätta.
Mekanisk upprepning av den störda handlingen brukar inte hjälpa. Att tillhandahålla modellprestationer, öva på handlingar i fantasin och öva på komplexa handlingar steg för steg kan vara till hjälp. Enskilda rörelser och färdigheter kan återvinnas med några få repetitioner.
Vid svår apraxi behöver personen hjälp med vardagliga sysslor, särskilt om hen har svårt med renlighet, att klä sig, att laga mat och att äta. Det kan också förekomma svårigheter med motorisk kontroll av elektroniska apparater. I hemmet är det viktigt att undvika handlingar där man kan skada sig.
Det går ofta långsammare att göra saker än tidigare, så man måste lära sig att sätta upp realistiska tidtabeller.
Vanligtvis korrigeras störningen åtminstone delvis under de första månaderna eller det första året efter insjuknandet. Om störningarna är allvarliga eller ihållande kan ergoterapi hjälpa till att förbättra den praktiska hanteringen av vardagen. Vid apraxi i munområdet är talterapi den primära rehabiliteringsformen. Vid behov kan även neuropsykologisk rehabilitering vara ett stöd.