Körförmåga innebär förmågan att fungera i trafiken. De viktigaste elementen är en tillräckligt bra syn, motorik och informationsbearbetning. Föraren måste ha kontroll över sitt fordon och dess reglage, observera sin omgivning noggrant och anpassa sin funktion till trafiksituationer som förändras snabbt.
Förändringar i körförmågan
En förändring av körförmågan kan vara kortvarig eller bestående. På kort sikt kan körförmågan vara nedsatt på grund av trötthet, rusmedel eller medicinering. Många sjukdomar kan också påverka funktionsförmågan i trafiken. Man ska inte sätta sig bakom ratten när man har hög feber.
En ökad risk för anfallsmässiga störningar i medvetandegraden är alltid ett hinder för att köra bil. Detta är ofta fallet för personer med epilepsi.
Neuropsykologiska symtom som är relaterade till hjärnans informationsbearbetning och beteendereglering kan utgöra en risk för säker körning. Även en stark känslomässig reaktion kan öka risken för olyckor i trafiken. Svårigheter att bearbeta information och reglera känslor kan vara resultatet av till exempel en stroke eller en hjärnskada till följd av en olycka.
Åldrande och körförmåga
Åldrandet förändrar en persons funktionsförmåga: uppmärksamheten blir mer begränsad, funktionen blir långsammare och det blir svårare att se i mörker. Förändringarna sker så småningom. En frisk och förnuftig förare kan kompensera för de förändringar som åldern för med sig genom att köra försiktigt och förutse farliga situationer. Man ska dock undvika att köra i situationer där körandet känns ansträngande eller svårt.
Hjärt- och kärlsjukdomar och demenssjukdomar som blir vanligare med åldern kan påverka körhälsan. Förändringar i funktionsförmågan kommer smygande och är inte alltid lätta att själv upptäcka.
Bedömning av körförmågan
Bedömningar av körhälsa och körförmåga syftar till att säkerställa att funktionsförmågan i trafiken ligger på en säker nivå. Bedömningen av körhälsan görs av en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården.