Giktattack och diagnos av gikt

Urinsyrakristaller bildas vanligtvis långsamt inne i lederna, vilket gör att kroppen hinner packa dem i ett proteinlager och inga inflammationsreaktioner uppstår. Inuti leden kan dock en stor kristallmassa långsamt ackumuleras. Om en led som innehåller kristaller stöter mot något eller belastas ovanligt, kan kristallmassan brytas och kristaller frigöras i ledhålan, vilket orsakar en akut giktattack.

Attacken kan också utlösas av en plötslig ökning av urinsyranivån i blodet, vilket överstiger kristallernas packningskapacitet. Detta kan uppstå på grund av kost (t.ex. kräftskivor), cellförstörelse orsakad av plötslig sjukdom eller medicinering (t.ex. diuretika).

En akut giktattack börjar snabbt, ofta på natten. Smärtan når sin topp inom cirka ett halvt dygn. Typiskt inflammeras stortåns grundled eller någon annan led i nedre extremiteterna. Gikt är mindre vanligt i övre extremiteterna. Flera leder kan inflammeras samtidigt om urinsyranivån stiger på grund av en allvarlig sjukdom.

Den inflammerade leden och dess omgivning rodnar, värmer och ömmar. Smärtan kan vara outhärdlig. Utan specifik behandling varar den värsta smärtan och svullnaden vanligtvis några dagar, men symtom som påverkar funktionsförmågan kan fortsätta i veckor. Attacken kan också förlängas. Attacken kan åtföljas av mild feber. Lyckligtvis finns det effektiva behandlingar för symtomen.

De första giktattackerna uppträder vanligtvis i en led. Om sjukdomens orsak inte behandlas, återkommer attackerna oftast och kan sprida sig till många leder och vara längre. Senare kan sjukdomen bli kronisk, vilket gör att lederna ständigt är symtomatiska. Patienten kan också ha njursten och subkutana urinsyransamlingar

För diagnosen är smärtans attackartade natur avgörande. Den typiska patienten är äldre, men gikt upptäcks allt oftare hos yngre, främst män. Ledinflammation är vanligtvis lätt att upptäcka genom fysisk undersökning. Samtidigt bör subkutana kristallansamlingar sökas, vilket stärker misstanken om gikt.

Om läkaren får ledvätska från leden, bekräftar natriumurinsyrakristaller i vätskan diagnosen. Urinsyranivån i blodet bör mätas, men den är ofta betydligt lägre än normalt under attacken, så den bekräftar inte diagnosen. Under attacken finns det vanligtvis många vita blodkroppar i ledvätskan som är associerade med inflammation.

Ultraljudsundersökning kan bekräfta att det är en ledinflammation och inte en bakterieinfektion i huden nära leden, såsom ros. Med ultraljud kan ofta giktkristallansamlingar ses som extra ekon på brosket, en dubbelkonturfynd.

Vid kronisk gikt kan röntgenbilder ibland visa platta, runda erosioner (dvs. skador) i ledområdet. Dubbelenergi-datortomografi visar större kristallansamlingar i vävnaderna.

Vid differentialdiagnos bör möjligheten till bakterieinfektion, särskilt ros, beaktas. Gikt är dock betydligt vanligare hos den typiska patienten.