Takayasus arterit

Viktiga fynd vid läkarundersökningen är pulslöshet i de övre extremiteterna och blodtrycksskillnader i armarna. Njurartärstenos kan leda till högt blodtryck och njursvikt. Aortavidgning kan leda till läckage i aortaklaffen och hjärtsvikt. Förhöjda inflammationsvärden är kännetecknande för Takayasus arterit, särskilt i de tidiga stadierna av sjukdomen.

Diagnosen Takayasus arterit bekräftas av kärlbilddiagnostik, numera vanligen med hjälp av datortomografi, magnetresonanstomografi eller positronemissionstomografi (PET-TT).

Vid Takayasus arterit används höga doser glukokortikoid (kortison) som inledande behandling. Glukokortikoidbehandlingen pågår vanligtvis i flera år och kan kombineras med metotrexat eller azathioprin för att kontrollera immunsvaret. Positiva erfarenheter har också vunnits med tumörnekrosfaktorhämmare och interleukin 6-receptorblockerare, som är biologiska läkemedel. Hänsyn och noggrann hantering av traditionella riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom, t.ex. högt blodtryck och störningar i fettomsättningen, är också viktigt för att förebygga kardiovaskulära komplikationer.

Takayasus arterit är vanligtvis en långvarig sjukdom med omväxlande aktiva och lugna perioder. Det naturliga förloppet är att inflammationen avtar inom 2–5 år, vilket gör det möjligt att gradvis trappa ner medicineringen. Ungefär en femtedel har bara en inflammatorisk fas och sjukdomen ger inte återfall eller reaktiveras efter det. De långsiktiga effekterna av sjukdomen varierar mycket beroende på vilka områden som är drabbade av inflammationen och hur tidigt behandlingen kan inledas.