Läkemedelsbehandlingen syftar till att eliminera symtom, lugna den aktiva sjukdomen, förhindra återfall och förbättra prognosen. Läkemedlen väljs enligt sjukdomsbilden. Vanliga läkemedel är antiinflammatoriska läkemedel, glukokortikoid (”kortison”, ofta prednisolon), hydroxiklorokin, azathioprin, metotrexat, mykofenolat, ciklosporin och cyklofosfamid. Belimumab och rituximab är biologiska läkemedel som används i specifika fall. Om det inte finns kontraindikationer rekommenderas hydroxiklorokin för alla patienter oberoende av sjukdomens allvarlighetsgrad.
Efter flera år eller årtionden kan även svår SLE gå i remission, så medicinering kanske inte behövs. Medicineringen bör inte avbrytas på egen hand.
Sulfa-preparat kan utlösa eller aktivera SLE och är därför inte en förstahandsbehandling för infektioner hos dessa patienter.
Det har visat sig vara svårt att utveckla nya och effektiva specifika läkemedel mot sjukdomen, eftersom SLE är en mycket mångfasetterad autoimmun sjukdom med dussintals identifierade gener, potentiellt otaliga miljöutlösande faktorer och nästan alla komponenter i immunförsvaret. Man har dock redan uppnått försiktigt lovande resultat.
Traditionella och biologiska läkemedel används för att behandla SLE
Traditionella läkemedel
Traditionella läkemedel som används för att behandla SLE inkluderar antiinflammatoriska läkemedel, glukokortikoider (”kortison”), hydroxiklorokin, azathioprin, metotrexat, mykofenolat, ciklosporin och cyklofosfamid. Om det inte finns kontraindikationer rekommenderas hydroxiklorokin för nästan alla patienter oberoende av sjukdomens allvarlighetsgrad.
Biologiska läkemedel
Rituximab är en B-cellshämmare (CD20-antikropp) som i många öppna undersökningar visat sig vara effektiv hos patienter med svår SLE som svarar dåligt på konventionell behandling. Kontrollerade undersökningar visade dock att rituximab som läggs till standardmedicinen inte lugnade en aktiv sjukdom hos SLE-patienter och tillsatt i mykofenolat ej heller en njurinflammation bättre än placebomedicin. Rituximab kan inte rekommenderas som förstahandsbehandling för SLE, men i svåra fall av icke-responsiv, ihållande aktiv och allvarlig sjukdom är användningen motiverad. Belimumab är en monoklonal antikropp mot ett protein som stimulerar B-lymfocyternas aktivitet (anti-BAFF). I en omfattande undersökning som inte inkluderade patienter med svår njurinflammation och SLE i centrala nervsystemet visade belimumab som tillägg till standardbehandlingen 14 procent bättre respons än placebo, särskilt när det gäller led- och hudsymtom. Hittills har användningen av läkemedlet varit begränsad på grund av dess relativt dåliga effekt och höga pris.