Läkemedelsbehandling
Läkemedelsbehandlingen syftar till att lindra patientens symtom och eliminera kliniska manifestationer av sjukdomen, t.ex. ledinflammation. För närvarande uppskattar man att mer än 30 procent av personer med ankyloserande spondylit behöver regelbunden antireumatisk medicinering.
Läkemedelsbehandlingen bygger på antiinflammatoriska läkemedel. Antireumatisk läkemedelsbehandling sätts in om symtomen inte avtar med antiinflammatoriska läkemedel inom några veckor, eller om patienten har långvarig irit eller ledinflammationer. Vanligtvis används sulfasalazin eller metotrexat. Om en inflammation med besvärliga symtom kvarstår trots traditionell läkemedelsbehandling kan man parallellt påbörja biologisk antireumatisk läkemedelsbehandling eller behandling med JAK-hämmare. Bland biologiska läkemedel används TNF-hämmare (adalimumab, etanercept, golimumab, infliximab och certolizumab) och IL 17-hämmare (ixekizumab, sekukinumab). Av JAK-hämmarna kan upadacitinib användas.
Behandling av andra sjukdomar
Alla infektioner måste behandlas noggrant, eftersom de kan aktivera reumatisk inflammation. Tänderna ska vara i gott skick och eventuella urinvägsinfektioner och könssjukdomar ska behandlas noggrant.
Om patienten till exempel har en inflammatorisk tarmsjukdom eller psoriasis på huden bestäms behandlingslinjen tillsammans med en gastroenterolog eller hudläkare.
Egenvård
Aktiv och regelbunden motion är ryggraden i egenvården av ankyloserande spondylit. En fysioterapeut kan ge vägledning för motion och träning på egen hand. Träning på egen hand och motion syftar till att upprätthålla en god rörlighet och hållning i ryggraden och andra leder. Träning av muskelstyrka och uthållighet är viktigt för funktionsförmågan. Övervikt bör undvikas och det är viktigt att inte röka.