Inga levande bakterier kan odlas i ledvätskan, men ledhinnan reagerar på vissa typer av infektioner med en inflammatorisk reaktion.
Reaktiv artrit har i litteraturen tidigare kallats Reiters syndrom, en term som används för att beskriva en kombination av symtom (ledinflammation, ögoninflammation och uretrit) efter en diarrésjukdom. Den nuvarande internationella termen reaktiv artrit introducerades av finländska forskare 1969.
Reaktiv artrit förekommer oftast hos unga vuxna. Män och kvinnor har lika stor sannolikhet att drabbas av sjukdomen. Hos barn är reaktiv artrit sällsynt.
Sjukdomens mekanism
Reaktiv artrit kan uppstå som en följdsjukdom efter en infektion i tarmarna, urinvägarna eller könsorganen. Den kan också vara förknippad med andra infektioner som en tilläggssjukdom. De vanligaste utlösande faktorerna är genitala klamydiainfektioner och tarminfektioner orsakade av salmonella, yersinia, campylobacter eller shigella. Reaktiv ledinflammation har också beskrivits vid andra tarminfektioner, t.ex. diarrésjukdomar orsakade av Clostridium difficile och E. coli, och pneumokockpneumoni, som orsakar luftvägsinfektioner.
Endast en liten del av de som haft en sådan infektion utvecklar en ledinflammation. Enligt litteraturen får till exempel cirka 4 procent av de personer som smittas av klamydia reaktiv artrit efter en klamydiainfektion, men att klamydiasmitta är så vanligt förklarar deras prevalens. Enligt THL-registret förekommer årligen cirka 13 000 fall av klamydia i Finland.
Prognos för sjukdomen
För de flesta personer med reaktiv artrit försvinner symtomen inom några veckor, men ibland kan symtomen pågå i sex månader till ett år. I en liten del av fallen blir ledinflammationen kronisk eller så kan sjukdomen utvecklas till ankyloserande spondylit.