Vid kostrekommendationer för personer med gikt bör man minimera intaget av livsmedel som innehåller mycket puriner. Livsmedel med högt purininnehåll är särskilt öl, fisk- och fågelskin, inälvsmat, vilt, gås samt jästprodukter (inte bakjäst). Känsligheten för giktbesvär är individuell, men de flesta med gikt kan använda dessa livsmedel ibland i måttliga engångsportioner.
Livsmedel med måttligt purininnehåll kan ofta användas mer regelbundet, så länge portionerna hålls rimliga. Till dessa hör bland annat kött, fjäderfä utan skinn, fisk utan skinn, skaldjur, torkade ärtor, bönor och linser, kött- och fiskbuljong, havre, vetegroddar och vetekli, blomkål, sparris, spenat, svamp och gröna ärter (källa: Duodecim Hälsobiblioteket).
Det är bra att undvika riklig alkoholkonsumtion, eftersom etanol minskar utsöndringen av urat via njurarna. Övervikt ökar produktionen av urinsyra, minskar dess utsöndring och ökar risken för gikt. Studier har visat att enbart viktnedgång med en kalorifattig kost kan sänka serumurinsyranivån lika effektivt som en traditionell purinreducerad kost.
Fruktos, det vill säga fruktsocker, förekommer naturligt i frukt och honung. Fruktos är det enda sockret som höjer serumurinsyranivån. Det används som sötningsmedel i bland annat läsk och juice. Studier har visat ett tydligt samband mellan fruktosintag och giktattacker. Personer med gikt bör undvika att konsumera läsk, juice och sötsaker som är sötade med fruktos.
Det är viktigt att dricka tillräckligt med vätska (utan alkohol). En mängd på cirka 1,5–2 liter per dag är lämplig, om det inte finns några medicinska begränsningar för vätskeintag.