Behandling av gikt
Behandlingen av gikt bör delas in i tre delar. Först behandlas giktattacken akut. Därefter bör behovet av långvarig urinsyrasänkande behandling bedömas, och om den påbörjas, bör målet för behan-dlingen uppnås. Den tredje viktiga behandlingsuppgiften för prognosen är att ta hand om associ-erade sjukdomar, särskilt det metabola syndromet. Det är viktigt att förstå att urinsyrasänkande läkemedelsbehandling vanligtvis är permanent.
Vid initial behandling av giktattack är glukokortikoid, dvs. kortisoninjektion i leden, den mest effektiva. Läkemedlet går direkt till inflammationsområdet och lugnar inflammationen effektivt. Om injektionen inte är möjlig, kan glukokortikoid ges som en kort kur oralt. Vanligtvis används prednisolon med en startdos på 20-30 mg/dag och kuren fortsätter i 5-14 dagar med gradvis minskning av dosen. NSAID och kolchicin lindrar vanligtvis också smärtan vid attacken betydligt. I undantagsfall kan biologiska läkemedel som blockerar IL-1 användas. Behandling av den inflammerade leden med kyla och undvikande av belastning lindrar också symtomen.
Vid behandling av attacken bör en kontroll av urinsyranivån i blodet avtalas cirka en månad senare, när situationen vanligtvis har lugnat sig. Samtidigt bör njurfunktionen (krea), allmänna tester (pvk, alat) och det metabola syndromets status (blodfettvärden, långsocker HbA1c, blodtryck) undersökas.
Om hyperurikemi (P-Urinsyra över 360 µmol/l) upptäcks, bör urinsyranivån sänkas.
Icke-läkemedelsbaserade urinsyrasänkande åtgärder bör rekommenderas till alla. Dessa inkluderar korrigering av kostfel (med hänsyn till behovet av behandling av det metabola syndromet), viktkontroll och granskning av läkemedelslistan. Särskilt onödiga diuretika bör avslutas och medicineringen justeras vid behov. Losartan och SGLT2-hämmare sänker urinsyranivån. Effekten av dessa åtgärder bör följas.
Om en patient som har haft en giktattack är ung (under 40 år), har hjärt-kärlsjukdom, har mycket hög urinsyranivå (>480 µmol/l) eller har gikttofi, bör urinsyrasänkande läkemedelsbehandling påbörjas efter den första attacken utöver icke-läkemedelsbaserad behandling. Senast efter den andra giktattacken bör långvarig urinsyrasänkande behandling påbörjas för alla hyperurikemipatienter.
Urinsyrasänkande läkemedelsbehandling utförs vanligtvis med allopurinol, som påbörjas när urinsyranivån i plasman har kontrollerats efter attacken. Läkemedlet påbörjas vanligtvis med en låg dos på 100-150 mg och patienten planeras för en urinsyrakontroll 1-2 månader senare. Om urinsyranivån fortfarande är över målnivån 360 µmol/l, ökas dosen och effekten följs. Behandlingen är målinriktad och syftar till att hålla P-Urinsyra under 360 µmol/l. Om patienten har gikttofi, bör målnivån vara runt 300 µmol/l.
Om patienten inte tolererar allopurinol eller dess effekt är otillräcklig, kan febuxostat användas. Dessa båda läkemedel minskar effektivt bildningen av urinsyra. Om de inte passar, kan urikosuriska läkemedel som ökar utsöndringen av urinsyra övervägas i specialsjukvården i undantagsfall.
Patienten bör förstå målen för urinsyrasänkande läkemedelsbehandling och dess långvarighet. Läkemedelsbehandlingen är vanligtvis permanent, men om patienten kan betydligt gå ner i vikt eller på annat sätt förbättra sina livsstilsvanor, kan behovet av läkemedel omvärderas.
Gikt kan vanligtvis kontrolleras när urinsyranivån sänks till målnivån med effektiva läkemedel och livsstilsråd. Samtidigt minskas andra hälsorisker som orsakas av hyperurikemi. Läkemedlen är effektiva och vanligtvis väl tolererade.
Tyvärr genomförs behandlingen ofta dåligt. Det största problemet är att patienterna inte inser betydelsen av långvarig behandling och inte motiveras att genomföra den. Nyckeln är bra patientutbildning och repetition av behandlingsprinciperna under uppföljningen. Det har visat sig att kunniga sjuksköterskor spelar en mycket viktig roll i rådgivningen.
Patienterna bör informeras om att giktattacker kan återkomma under de första månaderna efter påbörjad urinsyrasänkande behandling. En ny attack betyder inte att behandlingen har varit ineffektiv, utan tvärtom. I början av behandlingen orsakar upplösningen av gamla giktmassor dessa problem, men med fortsatt behandling försvinner attackerna helt. Patienten bör informeras om hur eventuella nya attacker ska behandlas. För en patient som har förstått behandlingsprinciperna kan en liten mängd prednisolon ordineras som första hjälpen vid en ny attack.
Hyperurikemi är associerad med många andra sjukdomar. Om patienten har andra manifestationer av det metabola syndromet, såsom högt blodtryck, kolesterol eller glukosnivå, bör dessa också behandlas så bra som möjligt. Uppföljning och behandling genomförs holistiskt för att maximera de positiva effekterna på patientens hälsa.
Många allvarliga sjukdomar som orsakar cellförstörelse, till exempel maligna sjukdomar, höjer urinsyranivån i blodet. Dessa möjligheter bör beaktas om giktbehandlingen är ovanligt ineffektiv. Den vanligaste orsaken till dålig behandlingseffekt är dock att behandlingen inte genomförs enligt överenskommelse.
Gikt är en mycket vanlig sjukdom. Primärt diagnostiseras och behandlas gikt inom primärvården. Behandlingen är givande eftersom den är effektiv och fördelaktig för patienten. Om det finns problem med behandlingen eller diagnostiken, kan en reumatolog konsulteras.
Lugnande av giktattacken
Vid initial behandling av giktattack är glukokortikoid, dvs. kortisoninjektion i leden, den mest effektiva. Läkemedlet går direkt till inflammationsområdet och lugnar inflammationen effektivt. Om injektionen inte är möjlig, kan glukokortikoid ges som en kort kur oralt. Vanligtvis används prednisolon med en startdos på 20-30 mg/dag och kuren fortsätter i 5-14 dagar med gradvis minskning av dosen. NSAID och kolchicin lindrar vanligtvis också smärtan vid attacken betydligt. I undantagsfall kan biologiska läkemedel som blockerar IL-1 användas. Behandling av den inflammerade leden med kyla och undvikande av belastning lindrar också symtomen.
Vid behandling av attacken bör en kontroll av urinsyranivån i blodet avtalas cirka en månad senare, när situationen vanligtvis har lugnat sig. Samtidigt bör njurfunktionen (krea), allmänna tester (pvk, alat) och det metabola syndromets status (blodfettvärden, långsocker HbA1c, blodtryck) undersökas.
Urinsyrasänkande behandling
Om hyperurikemi (P-Urinsyra över 360 µmol/l) upptäcks, bör urinsyranivån sänkas.
Icke-läkemedelsbaserade urinsyrasänkande åtgärder bör rekommenderas till alla. Dessa inkluderar korrigering av kostfel (med hänsyn till behovet av behandling av det metabola syndromet), viktkontroll och granskning av läkemedelslistan. Särskilt onödiga diuretika bör avslutas och medicineringen justeras vid behov. Losartan och SGLT2-hämmare sänker urinsyranivån. Effekten av dessa åtgärder bör följas.
Om en patient som har haft en giktattack är ung (under 40 år), har hjärt-kärlsjukdom, har mycket hög urinsyranivå (>480 µmol/l) eller har gikttofi, bör urinsyrasänkande läkemedelsbehandling påbörjas efter den första attacken utöver icke-läkemedelsbaserad behandling. Senast efter den andra giktattacken bör långvarig urinsyrasänkande behandling påbörjas för alla hyperurikemipatienter.
Urinsyrasänkande läkemedelsbehandling utförs vanligtvis med allopurinol, som påbörjas när urinsyranivån i plasman har kontrollerats efter attacken. Läkemedlet påbörjas vanligtvis med en låg dos på 100-150 mg och patienten planeras för en urinsyrakontroll 1-2 månader senare. Om urinsyranivån fortfarande är över målnivån 360 µmol/l, ökas dosen och effekten följs. Behandlingen är målinriktad och syftar till att hålla P-Urinsyra under 360 µmol/l. Om patienten har gikttofi, bör målnivån vara runt 300 µmol/l.
Om patienten inte tolererar allopurinol eller dess effekt är otillräcklig, kan febuxostat användas. Dessa båda läkemedel minskar effektivt bildningen av urinsyra. Om de inte passar, kan urikosuriska läkemedel som ökar utsöndringen av urinsyra övervägas i specialsjukvården i undantagsfall.
Patienten bör förstå målen för urinsyrasänkande läkemedelsbehandling och dess långvarighet. Läkemedelsbehandlingen är vanligtvis permanent, men om patienten kan betydligt gå ner i vikt eller på annat sätt förbättra sina livsstilsvanor, kan behovet av läkemedel omvärderas.
Vikten av patientutbildning
Gikt kan vanligtvis kontrolleras när urinsyranivån sänks till målnivån med effektiva läkemedel och livsstilsråd. Samtidigt minskas andra hälsorisker som orsakas av hyperurikemi. Läkemedlen är effektiva och vanligtvis väl tolererade.
Tyvärr genomförs behandlingen ofta dåligt. Det största problemet är att patienterna inte inser betydelsen av långvarig behandling och inte motiveras att genomföra den. Nyckeln är bra patientutbildning och repetition av behandlingsprinciperna under uppföljningen. Det har visat sig att kunniga sjuksköterskor spelar en mycket viktig roll i rådgivningen.
Patienterna bör informeras om att giktattacker kan återkomma under de första månaderna efter påbörjad urinsyrasänkande behandling. En ny attack betyder inte att behandlingen har varit ineffektiv, utan tvärtom. I början av behandlingen orsakar upplösningen av gamla giktmassor dessa problem, men med fortsatt behandling försvinner attackerna helt. Patienten bör informeras om hur eventuella nya attacker ska behandlas. För en patient som har förstått behandlingsprinciperna kan en liten mängd prednisolon ordineras som första hjälpen vid en ny attack.
Beaktande av associerade sjukdomar
Hyperurikemi är associerad med många andra sjukdomar. Om patienten har andra manifestationer av det metabola syndromet, såsom högt blodtryck, kolesterol eller glukosnivå, bör dessa också behandlas så bra som möjligt. Uppföljning och behandling genomförs holistiskt för att maximera de positiva effekterna på patientens hälsa.
Många allvarliga sjukdomar som orsakar cellförstörelse, till exempel maligna sjukdomar, höjer urinsyranivån i blodet. Dessa möjligheter bör beaktas om giktbehandlingen är ovanligt ineffektiv. Den vanligaste orsaken till dålig behandlingseffekt är dock att behandlingen inte genomförs enligt överenskommelse.
Gikt är en mycket vanlig sjukdom. Primärt diagnostiseras och behandlas gikt inom primärvården. Behandlingen är givande eftersom den är effektiv och fördelaktig för patienten. Om det finns problem med behandlingen eller diagnostiken, kan en reumatolog konsulteras.
Uppdaterad 7.4.2022