Sjukdomen debuterar nästan utan undantag som en störning av blodcirkulationen i fingrar och tår. Raynauds syndrom (vita fingrar) är typiskt. På grund av de små blodkärlens tendens att dra ihop sig blir fingrarna först vita, sedan mörka och till sist klarröda i en kall omgivning.
I sjukdomens omfattande systemiska form uppkommer Raynauds fenomen samtidigt som de andra symtomen, en kort tid före den egentliga diagnosen. I sjukdomens begränsade form uppkommer Raynauds fenomen många år före de övriga symtomen.
I synnerhet i sjukdomens begränsade form debuterar hudens förhårdnad vanligtvis i fingrarna. Huden på fingrarna blir svullen och växer småningom fast i den underliggande vävnaden. Rynkor och hudveck försvinner och det blir omöjligt att nypa tag i huden med fingrarna. Under årens lopp blir huden stram och tunnas ut, ibland kan kalkavlagringar bildas under huden.
I lindriga fall begränsas hudförändringarna till fingrarna, men de kan också spridas över hela kroppen. När ansiktet drabbas av sklerodermi blir det uttryckslöst och munnen blir hopsnörpt.
Sklerodermi begränsas i början till huden, men speciellt i sjukdomens systemiska form kan förändringarna i bindväven sprida sig till inre organ. Ärrbildning i matstrupen är rätt vanligt och då blir matstrupen röraktig, dess rörelser upphör och det blir svårt att svälja maten. När maten inte längre rör sig normalt ner i magsäcken kan man få uppstötningar av osmält mat. Irritation i struphuvudet är vanligt, rösten kan bli hes och det blir lättare hål i tänderna.
Muskelinflammation kan förekomma. Lungfibros, dvs. en bindvävsansamling i lungorna, allvarlig njursjukdom, förhöjt blodtryck i lungartären, blodtryckssjukdom, samt ärrbildning i tarmkanalens väggar är allvarliga symtom.