Regelbunden motion, fysisk aktivitet och förbättring av konditionen är naturens bästa läkemedel mot smärta och depression. Största delen av forskningen handlar om fördelarna med aerobisk träning, men även andra former av träning är nyttiga. Träning och fysisk aktivitet bör påbörjas försiktigt och gradvis, genom att lyssna på kroppen ("start low, go slow"), och det lönar sig att även inkludera stretching och avslappning.
Kroppen måste också få tillräckligt med vila och tid att återhämta sig och stressfaktorer måste undvikas. Negativa tankar, såsom rädsla och föreställningar associerade med smärta, undvikande beteende och katastrofering bör aktivt undvikas. Det är viktigt att se till att man får tillräckligt med ordentlig sömn genom att undvika störande faktorer (för mycket kaffe, alkohol, stress, en orolig sovplats).
Läkemedelsbehandling
Förutom smärta kan fibromyalgipatienter vara känsliga för yttre stimuli, såsom biverkningar av läkemedel, och läkemedlen lämpar sig inte för alla. Vid behov bör den huvudsakligen symtomlindrande läkemedelsbehandlingen som stöder egenvården och modulerar "smärttermostaten” börja tas om kvällarna i låga doser och med ett öga på terapiresponsen.
Vanliga smärtstillande läkemedel (antiinflammatoriska läkemedel, paracetamol) hjälper inte mot centraliserad smärta, men kan hjälpa mot t.ex. smärta som är förknippad med artros som ofta är associerad. Starka opiater har ringa effekt vid fibromyalgi, de är beroendeframkallande och orsakar biverkningar och bör därför undvikas. Ny forskning visar att opiater till och med kan förvärra smärtan vid långvarig användning i och med att de lamslår hjärnans egna smärtlindringssystem.
Smärtan försvinner sällan helt och det finns ingen botande läkemedelsbehandling. Enbart läkemedelsbehandling ger oftast inga resultat utan att patienten tar hand om egenvården och ändrar sin livsstil. Det primära målet med behandlingen är att förbättra funktionsförmågan och livskvaliteten. Fibromyalgi är egentligen ingen inflammatorisk reumatisk sjukdom och är inte handikappande i sig själv, även om den kan vara harmlig. Man får inte låta den dominera livet, det är möjligt att leva ett fullvärdigt liv.
Tidig behandling förbättrar prognosen
En möjligast tidig diagnos är viktig för prognosen. Psykisk ångest, hopplöshet och smärta som saknar förklaring leder till att kroppen ständigt överbelastas och att andra sjukdomar och envisa vanor som försvårar deltagande och rehabilitering uppstår. När diagnosen väl har ställts kan onödiga undersökningar avslutas och skadliga åtgärder och behandlingar undvikas. Patienten kan fokusera på vården och rehabiliteringen.