Upplevelsen av att vara barnlös försvinner inte nödvändigtvis i och med att man får barn, utan den kan vara närvarande livet ut. Det här känslotillståndet kan beskrivas som att vara barnlös med barn. När man äntligen blivit gravid efter en lång väg av ofrivillig barnlöshet kan graviditeten var en svår tid, exempelvis på grund av rädslan för missfall. De negativa känslorna och utmaningarna som hör babyvardagen till kan kännas liksom förbjudna: borde man inte bara vara lycklig över att man alls har ett barn? Får en barnlös med barn bli trött?
Den barnlösa perioden med graviditetsförsök och eventuella fertilitetsbehandlingar kan ha pågått i flera år. Under den tiden kan de ha skett stora förändringar i vänkretsen – relationen till vänner som fått barn kan ha svalnat och en närmare känsla av gemenskap kan ha uppstått med vänner utan barn. Hur går det med vänskapen med andra barnlösa när en i gänget får barn? Och kan vänskapen återställas med dem som har fått barn tidigare?
Och hur går det om man vill ha ett syskon till den förstfödda som kommit till naturligt eller med hjälp av behandlingar? Ofta utgår man från att efter en lyckad graviditet är det en självklarhet att få barn igen. Sekundär barnlöshet kan komma som en total överraskning. Den första graviditeten var oproblematisk, men sedan lyckas man inte bli gravid igen, inte nödvändigtvis ens med fertilitetsbehandlingar fastän de tidigare kan ha lett till önskat resultat.
Omgivningen kan sällan förstå krisen som den barnlösa med barn går igenom. Man uppmanar den barnlösa med barn att njuta av och vara tacksam över det existerande barnet. Övriga barnlösa kan uppleva att krisen hos den barnlösa som har barn är en bagatell jämfört med det att andra kanske inte får ens ett barn. Sorgen över att en ny graviditet misslyckas och längtan efter ett andra barn är dock lika smärtsam för barnlösa med barn som för övriga barnlösa.
Genom att dela sina tankar och erfarenheter med andra barnlösa med barn kan man hitta nya perspektiv och stöd.