När fosterhinnorna spricker uppstår det helt enkelt ett hål någonstans. Det går inte att hitta stället med någon undersökning. Om det kommer bara lite vatten, är det oftast fråga om så kallad hög vattenavgång, det vill säga att hålet i hinnorna sitter högt uppe i livmodern. Om hålet finns i nedre delen av livmodern, kommer det ut mer fostervatten på grund av trycket.
Vattenavgången leder i 60–80 procent av fallen till att förlossningen sätter igång spontant inom 1–2 dygn. Om förlossningen inte sätter igång, startas den enligt dagens praxis vanligen 24 timmar efter vattenavgången. Om du misstänker att ditt fostervatten har gått, ska du kontakta ditt förlossningssjukhus för att få närmare instruktioner.
Vanligen kallas du till sjukhuset för kontroll inom 12 timmar efter vattenavgången. Fostret kontrolleras genom mätning av hjärtslagens frekvens (CTG). Ett streptokockprov (GBS) tas ur slidan av alla föderskor. Om en GBS-infektion konstateras, får mamman intravenös antibiotikaprofylax för att skydda fostret och förlossningen kan enligt övervägande sättas igång tidigare än efter 24 timmar. Antibiotika ges fram till förlossningen. Om det inte finns GBS i slidan, fostret mår bra och värkarna inte har satt igång kan du vanligtvis åka hem igen. En individuell vårdplan görs upp för varje föderska enligt graviditetsläget. Läs mer om GBS:
Om det börjar sippra fostervatten ur slidan eller flytningarna blir väldigt vattniga och rikliga, kan det vara fråga om vattenavgång. Då ska du ringa jouren vid förlossningssjukhuset för att få närmare råd.
Det kan rinna mycket fostervatten eller bara sippra en liten mängd. Du kan sätta en binda i trosorna och följa upp hur fuktig den blir, om du misstänker att fostervatten rinner ut. Det är alltid bra att ringa sjukhuset i förväg och tala om att man är på väg.